Aftonbladet – 25 januari 1859, sida 1

gon träffar du mig antingen blixtrande glad, eller har jag sökt upp någon filosofisk maxim att lugna mig med. I alla hänseenden blir åsynen af Majken då lik åsynen af solen, när hon tittar fram efter en natt, full med stormbyar, mörker och dimma........essseme 2 Under samtalets gång hade syskonen nu anländt hem; och medan Thorborg dukade aftonbordet, steg Gudmar in till fadern, och på dennes frågor berättade han snart samma historia som gamle Gädda hade oppmålat på väggen för sin bolagsman, lotsen på Ufklippan. Men hvad Gädda icke visste, det var det, som Gudmar nu tillade under sitt samspråk med fadern. Och hela tiden, fortsatte han, har jag, för att i min tur leda de satans mörköbjörnarna på orätt spår, låtsat leta igenom hvartenda hål kring stränderna, men alltid har jag haft en hemlig spejare posterad vid Utterbohufvud, der vi lågo bi om natten, för attgenom signal varsko, ifall de skulle våga sig fram. Bra, min son — ännu lefva de gamle gudar: det är gry i dig! Du har icke låtit begabba dig. Nej, det skulle jag tro, och jag vill aldrig gå med godt samvete ur denna verlden, om icke de helvetes kanaljerna gömt godset, som är af betydligt värde, just vid Utterbohufvud, der det är så Jånggrundt, att sådana oförvägna sällar, trots tulljaktens närhet, kunnat vada i land, hvad jag aldrig kom att tänka på — och derföre skall jag ha packorna, om jag än skall bryta upp kela stranden. Hör du, son, jeg har i all min dar aldrig varit fallen för att göra onödiga konsiderationer, men skulle du — ehuru jag icke mycket tror på det — få tur i natt, så tänk på att de här herrarna äro nybegynnare och att det kan vara knäck nox att mista g dset, ntan att få sak och böter och sådant derjemte. Det kommer ej an på mig, far, utan på hvar beslaget sker och hvilka som då trittas. Jaghar sökt i alla vinklar och vrår förgäfVves, men nu har min håttepilt, som i nat!