Aftonbladet – 24 januari 1859, sida 2

sitt eget land, eller i Algier, der vi ingenting förlorat, eller också i Syrien, i Spanien, på Othaheiti, aflägsna, till hälften mythiska trakter, derifrån kanondundret med ett mildradt ljud nådde våra öron. Hvem trodde då ända till 1848 någonsin. riktigt allvarsamt på ett stort europeiskt krig? Man laborerade väl här och der med litet allarm, litet missnöje, med spanska giftermål, Beckerska Rhenvisor, Luxemburgerfrågor och dylikt, men -egentligen var dock hela verlden så öfvertygad om intrigens slut utan blodsutgjutelse som den benägne läsaren är öfvertygad om en allmän försoning i femte akten när han ser en komedi. Nu är det icke längre så. Stridsbuller vid foten af Apenninerna skulle sträcka sitt genljud öfver hela jorden, och den civiliserade verlden skulle deraf skakas i sina grundvalar. Och med ett sådant buller hotas menskligheten år 1859 af en enda man. Han hotar oss dermed, sannolikt endast för syns skull, blott för. att ställa till en demonstration; men ingen kan garantera oss atticke detkan blifva allvar af leken.