Aftonbladet – 24 januari 1859, sida 2

italienare i lombardo-venetianska konungariket. En insurrektion, endast återhållen genom det säkra hoppet om en intervention från Piemonts och Frankrikes sida glöder under det skenbara lugnet och förvandlar till och med befolkningens nöjen till manifestationer och medel för propagandan. Sardinska kamrarnes svarsadress på t:ontalet häntyder temligen oförtäckt på den inom folkrepresentationen rådande tanken om krigets -oundviklighet. Det har följande lydelse: Sire! Deputeradekammaren, uppmuntrad af edert bifalloch edra råd, skyndar nu att hembära er-den tacksägelse, som ensam. är? er värdig, då den kraftigt och enhälligt understöder. de högsintaplaner, som mognat.i er själ och i nationens önskningar. De lagförslag, som E. M.-bebådar oss och som ha till föremål att omorganisera embetsverken, att göra lagskipningen skyndsammare och mera verksam, att på en fast grund ordna folkets kommunala och provinciella frioch rättigheter samt organisera nationalgardet på en ny: fot, för att kunna jemte er tappra armå: bättre bidraga till landets försvar, utgöra för oss ett nytt prof på den vishet, hvarmedelst E. M. förstår att förena nödvändigheten af en kraftig disciplin med frihetens rättigheter. Denna höga vishet kommer säkert att mer än någonsin bli af nöden under de allvarliga och svåra tider; som måhända i detta ögonblick! ha blifvit ännu mera betänkliga och på hvilka E. M. har velat bereda oss genom uppmaningen att hoppas det bästa om fäderneslandet och förtrösta på framtiden. Och ni hari sanning, Sire! full rätt att af det förflutna draga förhoppningsfulla och -löftesrika slutsatser. Då ert folk i minnet återkallar de: sista tio årens skickelsedigra och skiftande tilldragelser, känner det af erfarenhet, att er röst aldrig bedragit detsamma, icke ens då denna röst, full af smärta och allvar, rådde till undergifvenhet eller fordrade offer, hvilkas hårda nödvändighet man då ej genast förmådde inse. I dag; Sire! skall er inflytelserika och för alla civiliserade nationer kära stämma, då den med ett högsint medlidande behjertar Italiens lidanden; säkert upplifva minnet af de högtidliga löften, som hittills ej kunnat uppfyllas, men den skall på samma gång lugna hvarje blind otålighet, och -hos folken befästa tron på civilisationens oemotståndliga kraft och på den offentliga meningens makt. Om dessa : trösterika tankar, om detta vädjande till det allmänna förnuftet skulle draga faror eller hotelser öfver ert helgade hufvud, så skall-nationen, som i er: vördar sin plikttrogne furste; som i er erkänner: den mäktige försvararen af frihetens sak inför Europas råd, som ser huru partiernas vrede måste vika för det stora exemplet af er trohet, som vet. att i er och genom er man omsider återfun. nit den sedan så många århundraden förlorade hemligheten :af italiensk endrägt — ställa sig som en-man omkring er, och bevisa, att den på nytt har lärt sig. den gamla konsten att förena soldatens lydnad med medborgarens: frihet.n Krigsutsigterna ha i Sardinien närmat alla liberala partier till hvarandra. Republikanerna ha beslutat att understödja Cavourska ministåren och gillat alliansen med Frank: rike. Det visar sig allt mera tydligt, att det ndast är till följd af en vink från sardinska sidan, som det demokratiska partiet i det öfriga Italien tagit sig till vara för och hindrat hvarje utbrott, innan rätta tiden är inne.