Aftonbladet – 24 januari 1859, sida 1

ETT KÖPMANSHUS I SKÄRGÅRDEN. ROMA N : AFP EMILIE CARLEN. Tack skall du ha, mitt troll — den historien var icke så ur vägen. Men hvad betydelse var det i den röda fjädern? Skulle det vara någon annan betydelse än hin ondes märke! Han sätter alltid en röd fjäder i sina fåglar... Och nu vill jag låta pastorn veta att jag är upptröttad vid det här gemena lifvet i det här ogudaktiga hålet, och pastorn är så god och ger mig min orlofssedel! I morgon dag! Låna mig bara först en af de röda fjädrarna — den vore så lagom att skrifva din ordlofsedel med... Och nu ut, gamla troll, så att vi i ro få tala om kyrkans angelägenheter, vi kyrkans pelare! , När Vivika under ett starkt ! mulrande försvunnit i dörren, kom ett allvarsamt samtal till stånd. J har icke haft något krångel med förskrifningen sedan, klockar-far? Den togs god som banko. Folket vet att löjtnanten hatt bålstora förtjenster i år. Men jag Varskor pastorn för landkänning! Han må akta sig att inte längre krångla in sig. Det bör böra sig ändå, och det anstår inte presterskapet att stöta på några verldsliga grund ... det var ordett Och ett klokt ord var det, liksom allt hvac klockar-far säger. Jag skall ock tillstå attjag nu sjelf med all makt vill komma ur vidlyf: tgheten, som jag fick under son mins upp: fostran. Och uppfostran har han, långt bättre än en jaktlöjtnant beböfver, men icke mer är tullförvaltarn blir i behof af. Men angående det första, så knappar det nog ännu. Löjtnanten har ändå gjort mången hand. räckning, som kunnat fylla bristen, ifall pa storn velat Lafva den fylld. 2) Se A. B. nis 1— 17