Aftonbladet – 24 januari 1859, sida 1

Åh, jag vet nog hur jag ställer mig. För resten har jag förlorat det, som kostat hjertat mest. Har jag icke vetat att Majken varit på Svartskär, att hon också varit här — och ändå kom jag ej. Men nu skall dn väl träffa ditt hjertas älskling, ty mycket — det säger jag — har hon både undrat och längtat. Men kom ihåg att jag aldrig gillar att denna förbindelse far fort emot hennes fars vilja. TRA Lika godt — vi gilla den så mycket mer sjelfva, och det gör nog Gud fader i himmelen också, eljest finge väl äfven vi de der pligtkänslorna ... I qväll måste jag emellertid ut igen, men i morgon förmiddag skall jag vara tillbaka här, och då med Guds hjelp i bättre sinnesstämning. Men, Gudmar, hvarför:gkom du hem, då du genast skall resa? Mäter Ae Jag kom hem för att hemta några nödiga kläder, som jag begagnar endast vid särskilta tillfällen. Tulljakten ligger långt härifrån. Jag har enliten båt, som jag lånat åt mig sjelf.n Ack, käraste broder, då har du något farligt för dig — Kanske något, som kommer att göra många menniskor stor skada? Sof tryggt för den fruktan! Blir lyckan med mig, så träffar motgången den, som bäst behöfyer den. : fa, men säkert blir det också fara för dig sjelf? ; Än sen? Valde jag detihär yrket i förmodan att. det sklle ge mig tid att sofva på rosor? Nej, på törnen sofver den så ofta föraktade kustuppsyningsmannen, om han någon gång får sofva. Aldrig förr, sade Tborborg, såg jag dig i denna sinnesstämning. Då du nu icke är ombord på tulljakten, tar du väl icke bössan med dig? S Kanske att du i stället lånar mig din väfspole då... Men nog, barn! Jag hade behof af att se dig i afton, och i morgon, om Gud vill, är jag som sagdt tillbaka. Jag skrifver ett par ord till Majken att hon möter mig här. (Forts.)