Aftonbladet – 24 januari 1859, sida 1

kogården så sent på eftermiddagen? Hvad i all verlden har du att göra med salig qvinnän, som, sedan hon en gång lemnat både vattnet och jorden, icke här hos oss kan ha det bättre än hon nu har det! Gudmar, jag vet icke om jag skall tro att det är du som talar så! Skall en menniska icke opåtaldt få gå in på den plats, som säkrare tillhör henne än någon annan, som hon eger här i verlden?np Men du blir rättnu så helig, att man icke står ut med dig.o För att nu visa dig, återtog Thorborg, att mina promenader ej väcka andra känslor och ideer än sådana som kunna förenas med förnuftet och eftertanken, så låter jag dig veta, min bäste Gudmar, först och främst att det vore lika möjligt att jag icke stode ut med dig, då du talar så der lättsinnigt, och för det andra att du i afton måtte vara i någon särskilt egendomlig spänning, som nödgar mig visa mer !tålamod än jag eljest skulle. Har jag rätt? : Jag nekar ej att jag är i största möjliga spänning. Och ifall du frågat hvarföre jag ej kommit hem på så länge, skulle jag ha svarat dig att skälet varit det, att jag hållit på att dö af harm. Käraste Gudmar, om jag icke frågade hvarföre du ej kommit, så var det derföre att jag icke ville reta, dig med någon fråga. Och nu synes det nog att onda lidelser varit de rådande hos dig. Men jag begriper icke huru du har kunnat bli så fasligt upprörd öfver något, som blott står i samband med din tjenst. Enfaldiga barn, begriper du hvad det är att blifva utskrattad! Vet du hvad det är att låta midt för näsan på sig stjäla bort tullkammarns egendom ... Men ännu lefva de gamle gudar, som far säger, och jag skall ha reda på de här sakerna, om jag än skall leta genom hela skärgården och fortsätta jagandet ända tills isen lägger sig. Men under tiden kan du förlora på annat ställe, om, du skall uppoffra så mycken tid på bara ett håll.