Aftonbladet – 22 januari 1859, sida 2

af dessa ord från den gamle affärsmannen, får jag förklara mig nöjd som mitt ord kommer endast i andra rummet och jag dessutom icke vill att min och Hjelms första tvist skall längre vidvara. ; Holts ton hade under denna förklaring återtagit sin vanliga smidighet, men inom honom brann harnien öfver att Käfva fått lemna nödvändigheten det svåra offret af eftergift. Det ser ut., så lät den enskilta tanken, som om herr Hjelm — hvilken de nöten titulera pawon, medan jag kallas, rätt och slätt herr Holt — ärnade spela ett slags förman och betrakta mig som . husets bokhållare... men vänta: jag vill i min tur vara lika rättfram, när Jag blir erbjuden enskilta. aftärer. Sedan enigheten sålunda blifvit återställd, förekallades de begge fiskrarne, och allt sattes på så rediga fötter som ske kunde intilldess alla parterna med egna ögon sett hvad de hade att vänta. Om aftonen, då hela hushållet var församladt i salen, förklarade Hjelm för sin unga hustru att han följande morgonen skulle fara öfver till Lysekil och icke komma tillbaka förrän dagen derpå. Resor, och aldrig annat än resor! svarade Emilia. Men så godt hade hon baft at det senaste samtalet med Majken, att det ieke låg några synbara tecken till ledsnad . eller missräkning i hennes ton. Åke såg upp med en liten undran — så vanb hade ban blifvit vid Emilias barnsliga oro och bekymmer vid minsta skilsmässa — och kanske var det nu han som erfor en liten missräkning. 0 d Emilia log behagligt emot sin . man och frågade om hon skulle inlägga matsäck, eller någonting annat. Soten är sugande inföll Moss, och om lilla frun skulle vilja tillåta mitt Majblomster att efter min. metod tillaga en af de fåglar vi medförde, så supponerar jag att vi skulle få riktigt stor-kalas.. ; ij Var säker, svarade Emilia, att vi i mor