Aftonbladet – 22 januari 1859, sida 2

farmora och. förklädsbandet, ätt pastorn all ofta glömmer avt han också hör till kyrkan. :Sant nog, klockar-far — min lif och själ, händer icke. det ofta nog! Och jag skulle önska att jag, i stället att predika inför lefvande menniskor, som fordra mer än skäligt är, hade fått på min partageden mission, som utföres af presten; j vet, som håller mässa vid Boksten på Sotenäs., Hvad då för. mässa? Den har inte jag hört. Icke jag heller — men den måtte vara särdeles beqväm. Sägen är eljest i få ord den, att som ett mord blifvit begånget vid Boksten, måste en presti fuil skrud der hvarje midnatt läsa en mässa. Nu begriper j, klockare, att den mördade icke har rätt att vara så noga på saken; och om han natt efter natt finge höra ett och detsamma, så supponerar jag, som vännen Moss säger, att han ändå bör känna sigtemligen belåten... Men ändtligen ha vi nu vattnet och Trollet här. Nu inträdde också gamla Vivika med vattenmuggen och glasen. Och hon var just i sådant humör, att både hufvudet, handen och muggen darrade. Tror inte pastorn att jag hörde både qvasten och förklädsbandet? Akta han sej; gämle ngudakting, att han inte, när ban kommer för porten till vår Herres himmelrike, justament får den syslan;som han nyss önskat sig, eller kanske en annan ännu sämre, för jag har också hört en sägen, och den låter på den bär trallen ,.. Sätt bara ner vattenmuggen först, så att vi få vatten att smälta sockret med! Vivika slängde brickan på bordet och fortsatte som om intet afbrott hade funnits: Ja, på den här trallen låter den: Eh prest låg begrafven någonstans — jag föraktar att veta hvar det var— men så mycket var det, utt inte var detikristen kyrkogård. Och kring ufvorna eller stenarna, eller hvad det var de rade bredt öfver honom, hördes fem svarta åglar med en röd fjäder i stjerten hvar tors lagsnatt klockan 12 skrika i kapp, Det var nässan som den presten fick!b (Forts.)