Aftonbladet – 22 januari 1859, sida 1

kant sak, att i Paris börsens fluktuationer inIgalunda ega samma betydelse som på andra :Å platser. Man sköter der dylika affärer på ett helt annat och vida slugare sätt än i andra länder. I närheten af :PTuilerierna och utrikesdepartementet saknas aldrig vissa personer, hvilka, egnat sig åt. studium af-politisk och personlig ekonomi. Fondernas stigande och Tall arrangeras i enlighet med dessa fnansriddares intressen. Och den nyligen noterade reaktionen å börsen angifver troligen icke något annat förhållande än det här antydda. Franska folket säges bli allt mer och mer öfvertygadt om kejsarens afsigt att inlåta sig i den stundande striden, och personer, som -Imer sysselsätta sig med statssaker än med penningeaffärer, befara till och med att den politiska-krisen skall skomma att medföra vida Jallvarsammare följder än man i första början fFtrodde. Så uppfattas. åtminstone saken i korrespondenser till engelska blad; hvaruti äfven bestämdt påstås, i trots af Ostdeutsche Posts förnekanden, ätt franska regeringen verkligen till. Wien afiåtit en not med tillkännaI gifvande, att den skulle: betrakta hvarje intervention i Servien såsom en casus belli. Hvad de lugnande tidningsartiklar angår, som alltsedan de stormbådande orden i Presse — hvilka emellertid säkerligen ej uttalades utan Kögvederbörligt tillstånd — efterträdt hvarandrä, bör ånmärkas, att den första bland dessa var en i Journal des Debats af Prevost Parådol undertecknad; och som med vanlig talang bekämpade de i Presse uttalade sattserna. Huruvida den aktningsvärda tidningen Kär endast följt sin traditionella fredspolitik, eller om regeringen, i stort behof af någon mäktigare penna än sina officiella och betalta, lyckats öfvertala Debats till en sådan opinionsyttring, lemna vi derhän; men att artikeln icke jallenast förekom fondernas ytterligare fall, utan höjde dem 35 centimer den 12 dennes på eftermiddagen. Så följde Patrie m. fl. i spåren, och slutligen kom d. 14 på morgonen Constitutionnels bekanta, ännu mera börslugnande artikel, hvaåruti tvisteämnet med Österrike förklaras uteslutande ligga i de serviska förhållandena, sardinska trontålet påstås icke kunna ha varit mera moderat och någon möj lighet till krig icke förefinnas i annat fall, än om: en kränkning af traktaterna egde rum eller man dermed hotades. Tafseende på denna artikel innehåller Mörning Advertiser för den 13 dennes följande ganska märkliga uppgift. Sistnämde blad hade nemligen dagen förut erhållit ett telegramm, innehållande det hufvudsakligaste af ifrågavarande tidningsartikel: Då sedermera fredagens Constitutionnel kom Advertiser tillhanda, befanns, att icke ett enda ord om berörde utländska förhållanden deruti förekom, icke ens någon uppsatts med hufvudredaktiirens, hr Renees namn, ehuru den af telegrafisten citerad? Pariserupplagan otvifvelaktigt innehöll de omförmälda ställena. -Häraf vill synas, som om höga vederbörande i Frankrike låtit trycka tvenne upplagor af sammma nummer, den ena bestämd att verka på Pariserbörsen, den andra på utlandet, särskilt på Italien. Ehuru Parisertidningarne den 13 dennes från högsta ort erhöllo en anmodan att afhålla sig från alla slags krigiska utgjutelser, så förmådde emellertid Steele redan den 15:de ej neka sig det nöjet att på en omväg få anföra något för Österrike komprometterande, likväl iklädt den imponerande drägten af-en diplomatisk handling. Bladet meddelar nemligen ur den s. k. blå boken, framlagd för engelska parlamentet 1849, en högst märklig officiel korrespondens, som tydligen ådagalägger, hvad England under det skickelsedigra året 1848 af Österrike fordrade, och hvad sistnämda makt då ville medgifva. Korrespondensen börjar med ett af en österrikisk diplomatisk agent, hr FHummelauer, till Tord: Pal merston den 24 Maj 1848 atgifvet memorial, hvaruti föreslås, att Lombardiet skulle skiljas från Österrike och lemnas fritt att antingen förblifva sjeltständigt eller ock törena sig med någon annan italiensk stat efter dess fria val. Det borde likväl åtaga sig en viss proportionel anpart i den österrikiska statsskulden. Venedig med dess område skulle deremot stanna qvar under kejsarens. spira, men erhålla en särskild; heltoeh hållet nationel för.valtning, ntan någon inblandning från kejserliga regeringens sida, och utan annatsamband med denna än en minister, som egde att hoscentralstyrelsen representera Venedig. Venetianska asmån skulle äfvenledes vara fulla komligt nationel. 0: 5 vs. 2 Ne Häruppå svarade lord. Palmerston den 3 Juni, efter att ha anmält saken för drottningen och sina kolleger, att-det visserligen vid första påseendet skulle tyckas. som om det, betraktadt från österrikisk synpunkt, vore det bästa, att kejsaren återfinge alla sina italienska provinsers Men om ock detta medelst våld eller öfvertalande skulle kunna tillväg: 8 bringas, så vore det likväl mycket tvifvel underkastadt, huruvida sådant skulle medföra någon verklig makt och styrka för österrikiska monarkien. Såsom grund: för detta tvifvelsmål. anför-lorden italienarnes sjelfständigbetskänsla och hat emot Österrike, som härigenom blefve nödsakadt att på dessa länders bibehållande offra så mycket trupper och penningar, att ingen fördel: deremot kuntde gifva tillräcklig ersättning och han erinrar derjemte, att samma opinion vid Wienerkongressen framstäldes af österrikiska regeringen sjelf ifråga om Lombardiet, samt: att. det varit emot sin egen vilja som den: siste kejsarenförmåddes att lägga Lombardiet till sin. kronas besittningar. Hvad förslaget att. behålla Venedig angår, så hade detta varit lämpligt, i: fall det framställts för några månader sedan; nu vore det deremot för sent: och skulle aldrig komma att antagas af venetianarnes Om derföre österrikiska. regeringen, efter: att noga ha öfvervägt alla emständigheter, skulle finnas:benägen att samtycka. till en öfverenskommelse, enligt de i berr-Hummelauers memorial föreslagna grunderi afseende på Lombardiet; men med en ytterligare utsträckning till någon del iaf venetianska området: huarom de. meereb.