Aftonbladet – 21 januari 1859, sida 3

RT KS EDAE RER MESA TLA TV RAR pA RIGA S4åg VILT EL TIO OeNR tid af två år och fyra månader. Ingen kåristudent får det infallet att öfverträda det gesinom bannlysningen uttalade förbudet; men skulle han göra det, så kommer han sjelf i tjamb och utsätter sig derigenom för allt slags: i begabberi och cen mängd obehag. Han har: blott lof att tala med två kamrater, som han sjelf väljer, Tala andra kårstudenter med honom, så komma äfven de i jamb. VistanI det: vid universitetet göres olidligt för dem bannlyste studenten, och det tjenar till intet fatt resa till andra universiteter; ty alla kårer er hela Tyskland stå i förbind med hvarandra. Hvar och en, som sqvallrar på. en kamrat för hans förmän eller angifver en: duell, kommer i jamb och slipper aldrig är detta förhållande. Studenterna bilda en stat i staten, De stå under egen jurisdiktion och hafva blotti högst sällsynta fall något att göra med iandets allmänna domstolar. Till och med i civilsaker dömer universitetsdomaren;, tvister om studenternas kontraktsoc, gkuldförbindelser afgöras af honom. Förr dömde ban äfven i de grö sta brottmål. men 1848 blef detta fråvskildt hans mbete. Haus flesta domar lyda på relegation från universitetet eller carser. Sistnörada straff består deri, att den dömde stul:vas in i ett ensamt fängelse, likväl utan annan inskränkning i kosthållningen, än att han blott får dricka ett halftstop öl dagligen, en förknappning, som af tyskarne unscs för barbari. Carcernas antal är 8, bvilka efter pedeliernas uppgift ständigt äro fullsatta. De befinna sig i sekreteriatets tredje våning. Vinden är nemligen delad efter längden genom en mörk gång. På begge sidor om denna befinna sig fängelserna. Deras utscende är icke mycket hyggligt. Fönstret är litet och besatt med galler, dörren jernbeslagen och försedd med starka bommar; en säng, ett bord och en stol utgöra möbleringen. Med polispersonalen har man intet ait skaffa, ty hvar student erhåller vid inskrifningen ett så kalladt legi-timationskort, som han alltid måste bära hos sig, och som skyddar honom emot arrestering; af andia än vniversitets-betjenter. Efter denna inleån fning öfver studenternas ,Leben und Webeu sinsemellan, isynnerhet i de punkter, ler skilnaden mellan tyska och norska seder framträder som skarpast. Föreningar. Pnligt den nyligen utkomna studentkatalogen äro de närvarande under denna semester 63, hvaraf 49: utländningar. Af dess är icke fullt hälften medlemmar af ax, studentföreningar, hvilkaefter sina olika r dela sig i två väsentligt olika klaser, och Verbindungen. Skilnadenu år förnämligast deri, att kårerna af all makt söka upprätthålla duellväsendet, medan Verbindungen arbeta deremot.. Wingolfiternas Verbindung går till och med så gt i som antager em t ur föreningen. Kårmed:mmarne äro onekligen kärntrupperna; de ro käcka, oförfärade ynglingar, med muskler, som ofta äro utomordentligt kraftigt utveck!ade af det eviga fäktandet. . Pe äro också ! besittning af en god portion sjelfkänsla, som förmår dem att högdraget se ner på Verbinlungsfolket, hvilket de anse för fega krukor, som mera af ömhet om skinnet än af verklig öfvertygelse förkastar uellerna; och häri hafva de möjligen inte orätt. Kårerna äro fyra till antalet, De räkna tillsammans 110 vedlemmar, hvilket antal likväl är högst lika fördeladt. Teutonia, den största kåren, ar 42 medlemmar, medan Rhenania, den unsta, blott räknar 16. Wingolfiternas Verindung är 25 man stark; den består till största delen af ifriga theologer, och det är väl skälet till dess häftiga hat mot duellväsendet. Den andra Verbindung är Germania, med likaledes 25 medlemmar. Den är att betrakta som ett slågs amfib, ty den fördömer icke helt och hållet duellerna, såsom Wingolfiterna, osh icke heller är den en fullständig kår. Dess medlemmar duellera blott vär de äro förnärmade, då deremot kårledamöterna äfven slåss blott efter öfverenskommelse. Har man hn gång varit medlem af en Verbindung, så anses man derigenom hafva så djupt nedsatt si, att man icke kan få vinna inträde i en kår. Hvar förening har sitt särskilta samlingsställe, som kallas Kneipe ). Detta är prydt med ofantliga . vapensköldar, som bära föreningens färger och valspråk. Väggarne äro behängda med hillebarder och andra vapen, jättelika dryckeshorn, taflor från taket till panelen 0. 8. v. Dessutom ser man en mängd små fotografier upphängda gruppvis. Hvar medlem är nemligen förpligtad att skänka Kneipet sitt. porträtt, en förpligtelse, som icke faller sig synnerligen kännbar, ty de här brukliga små-fotografierna kosta blott 10 skilling norskt stycket. Till följd deraf att hvarje förening har blott ett ringa antal medlen. Mar, är afgiften temligen hög, likväl högst i kårerna, då här icke allenast hyran skall bestridas, utan äfven en betydlig summa årligen utgår för vapenoch fäktareeffekter, hvilka alltid hållas för gemensam räkning. Kårens medlemmar delas i burscher, fuchser och konmkneiponter. Burscherna utgöra kärntruppen; man kan gerna säga att kåren egentligen består af dem. De bestyra ensamma kårens affärer, de allena hafva rösträtt och tillsätta funktionärer. Fuchserna skola blifva burscher,. när deras. pröfvotid är till ända. Denna varar minst ett år, och under denna tid måste de hafva duellerat ett visst antal gånger samt på ett tillfredsställance sätt expedierat duellen. De stå under burschernas omedelbara kommando. Hvar bursch utväljer sig en liffuchs, som till vederlag för det beskydd han åtnjuter af sin patron måste stoppa och tända dennes pipa, hemta öl och för öfrigt gå honom tillhanda troget och underdånigt. Konkneiponterna äro passiva medlemmar, söm betala sin afgift, deltaga i