Aftonbladet – 21 januari 1859, sida 2

värdigt att han, som nu har en magnet här, icke flaxat hitåt.s Nej, vet farbror, i den saken är jag hittills alldeles lugn. Han bar nu så länge baft otur i sina spaningar att han väl en gång måtte tröttna; och så fort ban är ur vägen, passar mitt folk nog på sin tid. ,Ja jan, sade Moss, det är karlar, som duga, men också karlar, som lita betala sig, och tur ha de alltid haft, så att de aldrig fråga efter hvad risk de stå... Men tyst — nu supponerar jag att vi ha bolagsmannen med sällskapet här. Ett starkt knarrande af steg hördes utanför dörren, och straxt derpå inträdde Åke och fiskrarne i Holts rum, ; Här bjuds oss en särdeles egen affärl yttrade Hjelm, i det han satte sig och bjöd sina följeslagare att göra detsamma. Moss rynkade lindrigt ögonbrynen — inför honom hade traktens fiskare alltid stått med hatten i hand, Men han var nu för öyfiken att vidare tänka på annat än den påpekade affären. — Det var så till förståendes,, yttrade den ene fiskaren, Jonas Helgeson; att vi kom sams, Thomas i Kråkviken och jag, att med den här konstiga saken vända oss till patron Hjelm, som allaredan är känd för att inte vilja stryka i sin pung andra pengar än de, som komma dit med rätta.n Det der, svarade Holt kärft, tycks icke höra till saken Jo, gu gör det så, herrel inföll den-andre fiskaren. Jonas Helgeson heter inte Thomas som jag, men ändå är han lik mej i det: att han tycker att när en har en regal affär i kikarn, så är det bäst att få den ställd på regala fötter. .Supponerar., menade Moss, att affären verkligen måtte vara något att göra af, Men