Aftonbladet – 21 januari 1859, sida 1

ETT KÖPMANSHUS I SKÄRGÅRDEN). ROMAN F EMILIE CARLEN. Hvad du talar förnuftigt, och hvad dina ord göra mig godt... Först var jag i dödsångest öfver att han icke skulle erbjuda sig att: kuska för mig — och han dröjde så länge att-jag blef utom mig vid de svårigheter-jag hade att göra mig af med eller uppehålla andra-anbud. Ändtligen; samma förmiddag som slädpartiet skulle bli, infann ban sig och sade helt öppet att-han icke haft för afsigt att deltaga i sällskapet. men att-pappa, som föregående dagen varit i staden, öfvertalat honom att ändra: beslut och inbjudit honora till middag.. Nå, Majken, detta var ju roligt?. Dinc far kände troligen ingentins? Nej, det är säkert att han icke gjorde: Saken: var: att han ville obligera Åke för de samla förbindolserna, som, utider många år funnits mellan pappa och Åkes far. Men slädpartict? frågade Majken. Jag intresserar mig af fullaste hjerta för utgången. Joy vet du, det giek.just så 1.1, att jag olyekligtvis företog mig att göra motsatsenat hvad jag bemma så fast beslutst . Men, säg mig, begriper du hvarförman iti.nd gör hvad man ögonblicket förut skulle 2: -vara omöjligt-och ögonblicket efteråt icke jelf kan tro? Detär en okänd makt som drag. oss fram — Jag kallar densöde:n 5 sJags, svarade Majken, ckallar den helt eni kelt ett spel -af våra naturdrifter, dem vi ej sjelfva lära känna, utom i vissa ögonblick. SKanbända 1 Hura som helst, var det min bestämda föresats att vara lugnet och värdig) So A. B, niis 1—15,