Aftonbladet – 20 januari 1859, sida 3

drade och ensam i sitt slag såsom lärd artist. Vi fillbringa vår tid på det angenämaste sätt i verlden med att teckna, läsa och förströ oss. Jag behöfver lefva upp igen sedan ag i 2 år lidit af den förskräckligaste melankoli. Jag reste ifrån Finspång i sällskap med baron de Geer, dröjde elfva dagar hos grefve Ehrensvärd i Falland på hans egendem Dömmelstorp och tillbragte der de angenämaste dagar med en man som jag älskar och högaktar. Vi hafva tecknat tillsammanswnied entusiasm; grefven bar användt denna tid till att förströ sig, ty för närvarande är han eljest helt ock hållet äkerbrukare och sysselsätter sig på fulla allvaret med Jlavdthushållning. och enär hans grefvion: understödjer honom i allt hvad som hör till det inre, äro de det lyckligaste par i verlden, Det vackra läget vid en liten å, som slingrar sig i trakten, förhöjer bebaget. Vi mötte under vägen h. exc. Reuterholm, som verkligen tycktes snärare begifva sig på flykten, än resa. Värt första och ganska egna sammanträffande var i Mjelby, det andra i Grenna, derefter i Jönköping och slutligen på Bjersgård hos hans kusin landshöfding Gyllenstjerna. Jag har härvid haft rikt tillfälle att anställa betraktelser öfver lyckans ombytlighet, då jag sett denne man, som få dagar förut enväldigt styrde ett konungarike, hu framställa ett exempel på det förödmjukade högmodets plötsliga fall. Han liknade en orm med aflingget hufvud, men som ännu konvulsiviskt rör sig. Striden mellan skyggheten och stolthet n var karakteristisk. Det är snart 14 dagar sedan han reste från Helsingör till Roskilde utan att se sin medtäflare i politiken och vicekungen i detta land, med hvilken han ej syntes vara nöjd, och hvilken, som jag tror, betalar honom mcd samma mynt. Hans exc. ville förmå oss att resa med honom, men genom min bestämdhet räddade jag min reskamrat? hvilken annars svårligen skulle kunnat neka dertill. Baroneö leds här, men grefvinnan och fröken Emelie, haåns dotter, endast njuta , af offentliga och enskilta nöjen. Supger, baler, spektakler och sällskapslifvet göra att de tillbringa dagarne ganska angenämt. Jag skulle emellertid icke vilja byta med dem, enär jag förer ett fullkomligt motsatt lefnadssätt; jag uppstiger kl. 3 eller 4 om morgonen för att teckna eller samtala med mina vänner, och om dagen vankar jag antingen omkring på Köpenhamns gator eller, trots min gikt, utom staden. De öfriga nöjena skänka mig ej någon förströelse. Jag är förtjust att se, min herre, att ni ökar eder samling, och smickrar mig med att få njuta deraf, då jag får den lyckan återse er i Sverge. Jag erinrar mig att Lundvall talat om den tafla, som Pehr Åkerström skulle måla. Jag ber er helsa Seidelman; han tecknar väl i sitt manår. Ni vet att Breda är på återresan till: Sverge. Vi få se hyåd uppmuntran konstnärerna komma att röna under den nya regeringen: Min ödmjuka vördnad för fru grefvinnan och den örtjusande lilla familjen! Med den uppriktigaste tillgifvenhet och högaktning har jag äran vara Min herre och aktningsvärde vän, eder ödmjukaste och tillgifnaste tjenare Ser gell, P; S. Min adress är: Professor Abilgaard på Charottenborg.