Aftonbladet – 20 januari 1859, sida 1

ETT KÖPNANSGUS I SKÄRGÅRDEN). ROMAN 4 AF EMILIE GÅRLEN. Om jag känner rätt.till mörköbjörnarnan, afbröt Jotsen, så gaf. de sej inte-i parlamentering utan att de hadecsina randiga skäl — de kände nock, till landet, der. de lade bi Du får. höra .... Daggrysingen -hbade, inte tittat opp med mer än ett halft ögnalock, då jaktlöjtnanten-varni, rörelse, .sedan..ban. sjelf bållit .vakt och inte under hela natten släppt båten urjsigte, så vidt det kan kallas sigte-att ana ij mörkret, i. Nå, båten fanns, men: dåden inte nu heller ville. gesej, godvilligt, utan. i stället :satte af, begynte ;kapplöpningenas igen. Men den gången. blef tulbakten öfverman: De förgrymmade mörkökararnaj som nu, narrat jakten.p med: sej.ivalla möjliga gömslen; måste;ändtligen -beqväma .sej: till. att korima långsides med, tullbåten.. Med: stolthet kantänka — för det. var. något till ära att efter så lång jagt ha. segrat. .Ufver de gosserna steg ninktlöjtnanten 1 båten: ;och.obörjade sina göromål med tilihielp, af Storke-Pelle ... oj SK Gädda f se OMH. hide alla decs och h Is gen ond dit. Detaknaka i lederna På hoymn, jo one lyste söm.om den on: sjeli, hade iyimednett ljus, på hyardera 8 dan, då han fann stt han; löjtnanten, som är en sädan, karekar sv både i.sita egna och, an: dras ögony,blifvit rent.af, som. ett barn narrac af de fördömda mörköbjörnarne ... Det. va ) Se AB. tkis 1—14,