Aftonbladet – 20 januari 1859, sida 1

på denhär VAN pressa sista droppen ur; din konjakskagge, för jag har en alldeles orörd, som Mossen skänkte mej vid afskedet: för mina många tjenster. Nå, det var nyhet, som var något medl Vi kan då börja vår konfoj med all rolighet. Fisken går i sjön, och en styfver till lefvebröd. har jag ållt samlat. Du må veta dessutom att också jag har besparningar, och dem har jag lagt i en hel qviga, söm jag köpt från Svenneby, Nu skall syskonbarna mina ha hälften i henne, för de Hä gett mej med sej en tid bortåt, men anAra hälften ska vi kalasa på — och sen vill jag se hvem som kan ha det bättre än gubbarna på Ufklippan. Och härmed var bolaget bygdt. Nu gingo de ut på hällen. och tittäde sig omkring. Men ingenting annat hördes än den Källa oktöbervindens Brus och brak, och ingedting anhat syntes än de mörka klipporna och det mörka vattnet, öfver hvilket Blott glimmade den cisliga stjernan från Hållö fyr. ST Hatt få de, som sofva dernere, vara 1 fred för stillskapande! yttrade lotsen med en betåcknande rörelse åt djupet. Jag såg ingenting i qväll hvarken i glöden eller äskan. DHSer du annars der när det skall bliromöl härute?) ; bäkert ... Men lät oss nu gå m igen och länsa ur kopjäkskaggen. Sen sätta vi på hafecgröten; och eftersora vi komma liksom till en liten välmakt, så ska vi också steka oss lite fläsk — det fräser så vackert för öroneno ; Ja, det är riktigt nock en däjlig musik i 19 KAPITLET. I Mellan soffan och kakelngnen. Det är förgäfves du vill synas glad i eftermiddag — du är alldeles icke glad, min