Aftonbladet – 20 januari 1859, sida 1

klårt som dagen att de under tjocka örå matfer hade vadat i land och satt packorna i säkerhet. Hela mörgonjagten hade skett för att missleda jaktlöjtnanten och dertill raed få skratta honom i skägget. Nu ha de knipslugipgarna skaffat godset i fullgod säkerhet på landbacken — det haren af dem sjel sagt mej — och derifrån går skatten vidare med någon spanmålsfora, för det var inte sådana Varor som de skulle handla med på Svärtskär ... Och nu är historien slut. Tack kall du ha, Gädda, tack så många täcker! Men har du inte sport tillhur det sedan gått med jaktlöjtnanten ? Inte mycke annat än att, då han gick tillbaka ombord, slog han igen kajutdörrn efter Sej) sa Lommen, så att han trodde den skulle flygavaf hakarna. Men nu är Kan väl blifven 1 bättre humör, sedan marmmsell Majken kött mit till Svartskär. Men eljest tror jag inte han varit iland, allt sen tulljäkten dansa konltradansen med mörköbåten. ! Och Hä anbelangande det du häde 4ill ärende, Gädda! Det skulle vara Mej till stört välbehag, OM du ville besluta dej för det; som wi haft vår talanom så mången en gång. Vöpp — der är näfven! Jag reste just hit för att säga dej, lots-far att jag tröttnat på att hålla sambo med syskonbårna mina; och vill du ha mej till backlagskamrat, så flyttar Hg li morgön hit munderingen och kistan. Nå, ändteligen har det då kommit till st;cBE Svoradeden garnme lotsen, skakande hand d Gäddal Vi ska bygga bo som två gänmla iglar; och om vi till sistingen inte orka batt stå på mer änet ben hvardera, så blir det ändå två sammans, och när Vi inte se bpår mer än :! öga hvar, så blir det också a 2Sårrätt du talar, lots-far.. Meh Hör hu på i ett: annat tal, som faller mej i hågen! Viska