Aftonbladet – 19 januari 1859, sida 3

dor i denna jemmerdalon. Hvad är det jag läser i Aftonbladet n:r 6, af den 8 innevarande Januari? Är detta ett bländverk eller är det den sannaverkligheten. dura necessitas? eller hvad Victor Hugo så klassiskt kallar Ava;u;? : Hvad vet jag, som sitter i mitt oskyldiga lugn vid Dronningens Tvergade i Kjöbenhavn, nr 366 B., förste sal, Dören til Höire? Men låtom oss gå ett litet steg tillbaka i historien! En man kan få en idd. Det händer äfven mig. Några hafva stora, lysande gnistrande, sprakande dunderoch blixtuppväckande ideer, såsom ettkrig i Italien, en kanal genom Panamanäset, en tunnel under la Manche, en sonson at Gustaf III, ett stenkolslager i Småland; andra vöja sig med mindre och flyga icke så högt. Min ide har varit en i liten folio, ett tidvingsblad, egnadt åt förströelsen och skämtet. :ngen kollega till de stora politiska tidningame, hvilka som geharnischte gestalter träda med enorma steg genom verlden, utan en liten herre med väl klippta polisonger och lorgnetten mellan två fingrar; en professeur de conversation?, mycket tam, jag har hoppats det, äfven litet älskvärd, oförarglig och I yttersta grad human, såsom hela min natur är (förutsatt endast att jag icke har att göra med småpåfvar eller narrar!). Denna id har förefallit mig sjelf i högsta grad oskyldig, nästan modest, den borde kunna, om icke göra lycka, åtminstone gå någorlunda ogeneradt fram i sin lilla krets, åtminstone vara på förhand garanterad mot alltför stora missöden. För att icke precist behöfva enkom flytta mitt skrifbord tillbaka öfver Sundet, äfven väsentligen för att få detta lilla blad utgifvet med ett så vårdadt yttre, som kunde en smula upphjelpa innehållet, bar jag i min enfald beslutat att utgifva det här på platsen! — bien! med nya typer, med väl valda träsnidt (jag hoppas ni icke har något emot mina träsnidt!), och går till min vän Trier i Gothersgade. Han trycker nr 1, han trycker nir 2, just i denna dag n:r 3. Han här tryckt det magnifikt. Jag sänder ut mina annonser kring hela verlden. Reqvisitioner börja inlöpa. Jag beställer papper för hela årgången, jag sätter träsnidare 1 verksamhet, jag lånar pengar till 6 procent för att sätta lifispelet. Mina vänner försäkra mig att jag skall få mina förlagsutgifter igen med tusen procent, det är tillfälligtvis en hedersdag i min familj; och jag låter springa en butelj Ofener Taffelwein? till 32 sk. buteljen. Och så kommo för mina ögon detta olycksbådande nummer af Aftonbladet! Min tidning kan icke gå. Man kan ej på de svenska postkontoren mottaga prenumeration derå, 1:o emedan det är på svenska, 2:0 emedan det derföre skall förtullas, 3:0 emedan en sådan förtullning af spridda bladstumpar på tusen ställen inom riket är praktiskt omöjlig, O. 8. v. 0. s. v. Det Illustrerade Konversationsbladet? kan fritt försändas rhed poste:na härifrån till Neapel, till Madrid, till Newyork, till Bombay, men icke till Stockholm, emedan det är — skrifvet på svenska. Vore det på siamesiska, det vore en annan affär! Men nu kan jag icke siamesiska, och i hela Sverge finnes det väl knappast nigon som skulle förstå det, i fall det vore på siamesiska, med undantag af ett par professorer i Upsala, der man kan allt. Och nu har jag aldrig haft någon aning om att detta skulle blifva mig lagdt till last, sedan jag så pass länge skrifvit svenska förut och det har fått jå. (Svenska kan jag litet af.) Och nu har jag lefvat i den föreställning, att ett i Danmark utkommande blad, det vare sig äfven på svenska, måste i sin egenskap af tidning ) betraktas som danskt, (liksom hr Kramers frånska Revy i Sverge blifvit beiraktad som svensk periodisk skrift och derföre också ganska riktigt illustreras med svensk tidningsstämpel,) att det derföre på grund af postkonvention mellan Danmark och Sverge måste gå i det senare landet liksom hvarje annat härifrån försändt blad, när jag blott (hvilket jag på heder och ära görD derför betalar mina ?20 procent af pretumerationsafgiften till att dela lika mellan de kohgl. svenska och danska postkontoren?. Och nuhar jag hit och dit skickat exemplar af mitt blad, försedda med-frimärke, och dessa hafva Bittills kommit ganska lyckligt fram till Trosä, Vestervik, Borås: och Oscarshamn. Och när dessa få passera, hvarföre skulle då alla de andra, som väl ej äro frimärkte?, men frankerade zenom de 20 procenten, icke få gå fram? Och när finska blad, tryckta på svenska (sådan den nu är), få spåtsera genom Sverge, hvårföre skulle då ej äfven mitt? å Jag finner att Aftonbladet redan för sin del anfört alla dessa argumenter och ställt till vederbörande dessa frågor. Jag anser sakens belysning dermed fullständig. Frågan blir nu — den är för mig europeisko— t-fall kongl. svenska poststyrelsen verkligen resolverar att mitt blad skall förtullas i analogi? med böcker, för att kunna gå med de köngl. svenska posterna, — hvad skall jag göra? Jag ber er bemärka, att den ifrågavarande förtullningen är på en gång mördande i sin föresats och rent omöjlig i praxis. Ett enda exemplar af det illustrerade konversationsbladet kommer till Grenna. Det skickas från postkontoret ner till tullkammaren: Ett enstaka exemplar af ett enda nummer! Tullförvaltaren i Grenna tager ett .betsman — omöjligt! Han lånar en decimalvigt från apoteket — getroffen! Papperet vägas, vigten jannoteras, räkning utskrifves. en hvem skall betala den? Posten kastar tullen-på dörren, prenuteranten icke mindre. Jag skall ha en kommissionär på platsen för att klarera min affär. Jag är en lojal undersåte och önskar ställa mig lagar och författningar till efterrättelse. Mitt lif för en kommissionär i Grennal Men jag skall också ha en 1 Linköping och Norrköping och Nyköping och Falköping. er AR LÄ RA fart rn 08 PS DÅ NR Kn Ks JR FR fr Rn Jr NAR mtd m UU Fr s UA FA Av LI Fo veg Höna HA