Aftonbladet – 19 januari 1859, sida 2

den sämjan varar te minstingen till det brakar löst angående den saken, som anbelangar manmisell Majken. Hvad har det att betyda ? Garle dotsen-lade nedpipsnuggan till-tec-; ken af en djupare uppmärkszmbet. Jag såg Klart, svarade Gädda, hvad som var i-görningen, från första stund jag var med Moss och Holt till fiskläget, der de träffade i lag. med den hederlige Hjelmen. På hemvägen blef de sådana goda: vänner att det allt skulle varit en med -blindare ögon än gamle Gädda, som inte begrep att Mossen liksom vrängde ut och in på Holten: för att se om han var passerlig till måg. Aldrig kan jag tro att Majken öfverger sin bjertahs vän, för hon är den qvinna, som en kan ha i,vördning; och hvad anbelangar jaktlöjtnanten, så har aldrig bättre man dragit stöflar på i skärgården. Och begge två till. sammans är sådant slags folk som inte släpper vantarne, sen då lyckan ifrån sig Det är så det; Men likså lite släpper Moss ur sitt hjerta — om han har något af den varan — det-hat och den leda, som han: fattat. till jaktlöjtnanten för att de inte -kom sams att lefva som bröder på kongl. :tullkammarns bekostning. Holter är af annat krut han och bar för längesen ställt sej. under Mossens kommando. Det var för illa att inte Hjelm kunde bli den tredje i laget — då skulle en fått se på ruff i seglatsen. sMenar du, Gädda, att de allaredan dra ojemnt, herrarna på Svartskär? Inte på tungospråk, så mycke jag hört, men jag vet, så säkert som jag sitter bär, att Holt har bålstora hemligheter för kumpanjon sin. ,Säger du det — hvad kan det vara? Jag vill inte förtigat, då vi sitter så bär i all förtrolighet... Må tro, jaktlöjtnanten fick för litt mer än åtta dar sen en stöt, som väl