ETT KÖPMANSHUS I SKÄRGÅRDEN ROMAN AF ENILIE CARLERN. i (Portsättning af Gudmars bref.) I Oj du min väna mö, du inbegrepp af ädlaste känsla och klaraste förnuft, du ljufvaste Majken Guldbrandson! Jag sitter här i min ensliga kajuta, men jag omfamnar dig ändå nära nog så verkligt som om våra lifsvarma hjertan klappade mot hvarandra, Vet du, jag hörde en gång en af mina karlbekanta säga (han visste naturligtvis icke att vi äro förlofvade): Aldrig kunde jag bli kär i Majken, en qvinna med så mycken manhaftighet i både kostym och väsendel, Sådan åsna du är, tänkte jag — vu vet icke att detta präktiga skal gömmer inom sig en hel verld af särskilt poesi. Ty du är poetisk, min Majken, på samma sätt som det är poesi i all verklig och djup natur. Ditt Bjertas enkla godbet; din själs friska glada lyftning öfver all: smått, din starka hederskänsla, ditt förakt fr alla låga beräkningar och din sträfvan : t i tysthet göra Hans verk, som du, mer äö:. någon tror söker att efterlikna — allt dett: :; den sanna Poesien, så jag förstår den. uh lyckan, att slutligen få ega i jordisk :klighet en sådan hustru som du, kan eJ las nog med någon väntan. Dock — det r Jag dig — Så upphöjd är jag icke, att jag ej ovilkorligt begär. och fordrar att sällheten skall börja här nere : ke Du talar i ditt bref, älskade, om den sorgliga ) Sc A. B. n:is 1-—13,