Aftonbladet – 19 januari 1859, sida 1

Jag var i dag der till middagen. Jag ville föreslå Hjelm en god affär, som jag fått i uppdrag från en man i Uddevalla; och då vi efter maten sutto vid brasan med kaffebordet framför oss, såg jag mot eldskenet Holts blick på ett verkligen vådligt språng mellan den unga värdinnans händer oeh ansigte. Slutligen, då hon satte kaffekannan ifrån sig, såg hon upp och ertappade utan tvifvel hans ögon, ty hon ryckte till så häffn att hon slog ut hälften af koppens inneHU. Du bränner upp dig, min vän — får jag hjelpa dig: du ser icke här i skymningen ! sade Hjelm med sin bjertligt goda röst. Nej, tack, svarade hon med en behagfull rörelse — det fins förtretligheter :som det troligtvis är bäst att hjelpa sig sjelf med. Holt blef blossande röd — han, förstod nog sitt nederlag. Jag har frågat mig sjelf om en ung fru bör yppa eller icke yppa för sin man, om hon får skäl till misstankar sådana som de fru Hjelm utan tvifvel har i afseende på Holt. Men jag Har kommit dit hän, att jag antager det vara bäst att den äkta mannen icke väcks utan af nödvändigaste skäl. Docktror jag att det fordras mindre ungdom och mer erfarenhet än hon besitter för att styra riktig kurs i det farvattnet: 5 Det gör mig ondt att Åke Hjelm; den bottenärlige mannen, fått en sådan äkta filur till bolagsman. Man märker på så mycket ismåsaker att han är en slug räf, fastän han ännu cj vågat göra sig känd som sådan isina händlingar; och redan äro herrarne at ganska olika tankar i Behändlingen af sina affärer... Tusen, sinom tusen ginvcr. under det jag skrifvit detta, har jag Vetraktat din vackra duk. Jag kan aldrig komma ut i så många graders köld att icke den värmer — och den