Aftonbladet – 19 januari 1859, sida 1

händelsen med denunga qvinnan, som blifvit funnen vid Svartskärsstranden. Ack, äfven jag har egnat henne så många deltagande tankar. Jag var sjelf — ehuru på afstånd, ty jag ville ej träffa din far — närvarande vid hehnes begrafning. Och sedan alla andra gått, gick jag fram och jemnade hennes täcke... Hvar gråter nu hennes make? O — att förlora sin unga hustru! Den som likväl erfarit — starkaste intrycket af denna händelse, det är Thorbörg. Hon sade mig i går att hon, utan att dock känna minsta rädsla, hvarje natt drömmer att den främmande qvinnan sitter vid hennes säng och smeker hennes hand, den handen som lade blomsterkransen på hennes ensliga kulle, och så tycks henne att hon känner ett ovilkorligt samband mellan sig sjelf och den hädangångna. Hon påstår med sin milda bestämdhet att hon i framtiden får någon tydning härpå. å Detta är visserligen rent svärmeri, men Thorborg är eljest icke svärmisk, hur vek hon än är. Jag gissar ått hennes nerver genom det på en gång hemska och romantiska i hela tilldragelsen ha kommit i för stark dallring, och troligen får hon aldrig någon vidare uttydning På det sambandet ..... Dina Observationer angående Holt röja din vanliga . Skarpsinnighet. Och för en, som, i likhet med Mig, flera gånger sett den berrn tillsammans med sin kompanjons hustru, är det fullkomligt klart att han iom sig hyser åtminstone början till en brottslig passi D. Hjelm är så omisstänksam som ett barn — den sanna hedern ör så alltid. Men jag skall hå osagdt om detta är?händelsen med den förtjusande fru Emilia sjelf. Åtminstone vet Jag icke eljest hvar jag skall söka grunden för hennes stela tillbakadragenhbet vid Holts minsta närmande.