skat mig i-så många år och vetat dig vara älskad lika å länge, antingen väntat tills du blifvit kontrollör eller friat medan du var kammarskrifvare i tullverket. Men för att komma mig närmare, tog du — under väntan på platser, för hvilka du ännu var för ung — den för dig så obetydliga jaktlöjtnantstjensten, och just den gången slog ej ordspråket in att den, som väntar på något godt, ej väntar för länge, ty ju närmare du kom mig, dess sämre blefvo våra utsigter. I alla fall måtte jag väl, ej kunna anses för gammal om ett par år — då är jag 24 och du 28 år. Det blir en hygglig tidsålder att börja den vanligen efterlängtade, men stundom rätt betänkliga färden utför äktenskapslifvets ström. Gudskelof för våra lynnens kraft ochifasthet! Vi skola under väntan hvarken blekna eller tyna bort, utan vi skola träffas så ofta vi kunna och njuta vår tillvaro så mycket vi finna. Vi hafva varit, vi äro och skola blifva lyckliga, ty både du och jag tro på Hans, den kärleksrikes vård om dem, som vårda sig om andra. Och vi förstå kärleken så, att om vi också finge vänta längre än både två ochtvå och två år, ja ända bort i den solljusa evigheten, så ha vi ändå ej blifvit skilda, utan stundligen allt mera, alltinnerligare förenade. Ja, hvad Gud verkligen förenat skiljes hvarken af menniskovilja eller några jor-diska förhållanden: en sådan tillvaro mäste fortsättas äfven efter döden... Kunna vi då ej vara glada? Jo, illa: vore det eljest. Och nu farväl, min blifvande kontrollör! Jag tycker det skulle se rätt vackert ut. att på förhand få kalla mg din Majken Guldbrandsson. P. 8. Kors så bra det der fru-namnet går i stycke... Gör dig så ledig du kan till nästa vecka! PF Ante NV