in ditt toddyvatten. Och här kommer nu vidare kyssen, famntaget och kärleksförsäkran att, blåse hvad väder och vind som helst, Majblomstret aldrig skall blomstra för någon annan än dig. Vet du, min Gudmar, att om jag icke blygdes att erkänna mig ångra något, skulle jag nära nog ångra det jag öfvertalade pappa att nedlägga handeln. Vi bo på en gång både för. nära och för långt från. den gamla stranden och de gamla förströelserna. Nå nå, ingenting byggdes på en gång. Åtminstone är det slut nu med lurendrejeriet och följaktligen äfven med de retbara ämnen, som förut legat mellan honom och dig. För några dagar sedan Lom han hem från Svartskär. Så djupt den der händelsen med den uppflutna qvinnan rörde mig! Jag kan ej tänka mig någonting mer sorgligt än en varelse, som kommer-så der efter sin död och tigger de lefvande om sin sista rättighet på jorden. Denna sista rättighet bar hon då nu erhållit: hon hvilar i kapellets kyrkogård. Jag hörde att Thorborg sköflat alla sina blommor: för att kunna lägga en vacker krans på främlingens ensliga kulle. Hela natten har jag tänkt på detta mne ... Hvem sörjer henne? Hvem: sände den så tidigt bortgångna så utan alla upplysningar ut. på hafvets vådliga stråt? Det var sant — en enda upplysning fanns: er smal ring på vigselfingret med bokstäfverna O. G. och H. B. Denna ring sattes naturligtvis tillbaka. Pappa-sade att länsmannen haft någon slags häntydning på att det kunde ha varit möjligt att någonting annat funnits. Men pappa skrattade åt dessa. lagens handtlangare, som icke hafva sitt finger i något utan att misstänka hemligheter och olagliga handlingar. Huru som helst, har hon tagit sina hemligheter. med sig i sin tysta boning. Frid öfver henne och hennes stoft........................ Men att nu tala om något annat, så må du tro att jag riktigt njuter af pappas missräkning att se -herr Holt kär i Majblomstret.