Aftonbladet – 17 januari 1859, sida 4

Adle menniskovänner! Till den beklagansvärde skollärareeleven Anders Christoffersson. å Abelsås, hvars hand. blifvit af en hingst söndertuggad, led för led, då Anders, såsom en trogen tjenare, med egen lifsfara, räddat en sin husbondes häst från att dödas af odjuret, har jag emottagit, i bref från: Karlstad den 28-10 3 rdr rmt, Örebro den 2210 af E. G. 5 rdr, Göteborg 2710 af Gerda 5 rdr, åtföljde af dessa vers: Äfven jag med mina händer Måst förtjena mig mitt bröd. Broder! derför i din nöd Ringa gåfvan jag dig sänder Med den önskan att en hvar Del uti ditt öde tar.o samt från Aftonbladsredaktionen den 2810 10 rår. Summa 23 rdr rmt, hvilket med största tacksamhet erkännes: Och då jag med detsamma har att omnämna: att förata domstolen (Skytts häradsrätt) i frågan om ersättning af husbonden, odjurets egare, i dom förliden dag, frikänt svaranden, emedan han ej kunnat öfverbevisas att hafva afvetat odjurets okynne, ehuru både hans rättare, eller gårdsdräng, och hans söner, före olyckshändelsen, blifvit derom tillsagde, enligt 2:ne vittnens intyg, i anledning deraf att en annan dräng förut varit nära alt blifva skadad af hingsten; är jag pligtig att ytterligare anropa de ädles välvilja för den beklagansvärde Anders Christoffersson. Hade denne olycklige sjelf egt kreatur, som blifvit af svarandens hingst dräpte eller förderfvade, så hade svaranden måst dömas att — betala hälften af dess värde som dräpet blefs — ändock att svaranden ej afvetat hingstens okynne; och hade det varit honom bekant, så hade han måst dömas att — ngälda dubbelt mer än sagdt är — enligt klara föreskrifterna i 22 kap. 7 byggningabalken — hvars grunder äro gamla som hedendomen. — Men nu — är det icke något — fä — den arme förloret. — Nej det är — hans ena hand — och hans arbetsförmåga. — Derföre eger lagskiparen tvifla, huruvida det kan åligga odjurets egare ati gifva den olycklige någon ersättning, enligt lag och lagfarenhet — tinder den nyaste kristerdomen —! Meti den adle menniskovännen drager icke i betänkande att deltaga i den.redliges öde;-som ej: tvekat att, med egen lifsfara, rädda sin husbondesegendom, — s Malmö och Nöbbelöf den 31 December 1858. Åke J. I. Kull. ans ata a on OA AES