Aftonbladet – 17 januari 1859, sida 2

bank öfver horisonten, och han förmådde ej svara annat än med några frammumlade ord. Nå, hvad tusan, återtog Hjelm, hvad betyder det oss karlar emellan. — hvem har ej 2 s . . någon gång under sin lefnad tagit ett glås mer än nödigt! Jag förstår: det generat dig att min hustru fått reda på saken, och det är visst, möjligt, men min lilla Emilia skall bli en klok fru. : Ja, men din fru är mig icke synnerligen gunstig förut — och om jag skall tillstå sanningen, förklarade Holt med hemlig förtjusning öfver den vändning, som Ake sjelf gifvit åt saken, så känner jag mig ofantlig generad och går icke ned i dag. Nå, du gör deri huru du behagar. Nu ha vi Moss och mötet, länsmansundersökningen och Gud vet allt hvad, och när det är öfver, så är det der lapprit vid din hemkomst redan glömdt. För att nu tala om Fjällbacka och våra hummerrelationer,, högg Holt tvärt in, så möta os; der ganska vänskapliga tänkesätt. Blott i ett afseende gaf man någon oro vid handen, nemligen i din tilltänkta jemkning för fiskrarnes räkning. . Jo jo, det trodde jag nog, svarade Åke, men hos. oss får icke en hummer, derföre att den icke håller de föreskrifna tummen eller har mistat en klo, räknas som bibang till. den följande. Fiskaren, den stackarn,! måtte väl ega rätt aft sjelf få taga tillbaka hvad man ej godkänner i handeln. När man betänker att be olkningen på våra små fiskt lägen endast har fiskets obetydliga inkomst att lefva på, så måste man vara billig. sNaturligtyis. Men du är icke inne i dessa förhållanden. Skäm bort säljaren, och du får svart se hvad köpmannen får för Vinst att lägga i kässakistan... Och ännu en högligen naktpåliggande sak: Vi äro nykomlingar, vi