Aftonbladet – 17 januari 1859, sida 2

ken, naturligtvis från något skepp, blifvit anförtrodd åt hafvet, dock icke för att stanna der — det syns tydligt, ty hon är omsluten af kork. Hvad vill det säga ? frågade Emilia, Korken flyter, och den, som så omsorgsfullt skyddat henne; har hoppats att hon skulle flyta till någon vänlig strand, der bon kunde finna en kristlig: graf. Men hvem hon är, det vet man icke? Vi få höra hvad som: kan: utredas vid den. lagliga undersökningen.. Så mycket har jag sett. alt hon på: venstra handen bär en ring, som tycks vara hennes vigselring. Ack, min Gud, hvad detta är förskräckligt — den arma; unga. qvinnan... Men nu är hon icke vidare: att beklaga: kanske äro de, :somhon .lemnat, det så mycket mera. Och, käraste Åke, en sak:shon skall väl icke länge stanna här? Det blir så hemskt, attjag hvarken törs gå fram eller tillbaka., Var lugn, kära barn, vi skola snart gifva henne en säng, der hon får sofva ostörd... Och spring upp nu genast en af er och väck herr Holtl Detta besvär var onödigt: Holt var vaken och halfklädd. Han hade både hört och sett nog. Frossan sedan gårdagsaftonen hade ånyo infunnit. sig, och mellan de skallrande tänderna frammumlade han oupphörligt samma ord: Hon har kommit igen — hon har kommit igenl Men hastigt reste sf hans hufvud med förundransvärd. spänstighet, det gnistrade till i hans ögon och ett leende af triumf spelade på:hans läppar:; : Hvemsfann denna qvinna? Herr Åke Hjelm. Var han: ensam? Ja... Nåväl, skulle en gång det omöjliga hända, att denna hemlighet sökte