Aftonbladet – 17 januari 1859, sida 2

dag i stor bedröfvelse och begärde attjag för allt i verlden måtte följa med honom till deras ö, eftersom -ensådan stor olycka: hade händt hans begge bröder... Hvad då för olycka, frågade jag... Jo, Gud bevare pastorn, det har kommit en konjaksankare oppflytandes till vårt, och :bröderna imina, som hittade den rätt i strandbrynet, ,slogo opp den och-drucko tills de inte: längre stodo pat len, utan ligga der nu: kav liflösa i-sanden. Och-nu är ärendet detjvatt-be herr pastorn så flitigt komma jöfver i socknebåd och ge dem välsignelsen — men. jag tror visst.att-de-allaredan ä döda.: Och den: stackarn -snyftade af alla krafter. s Nå, du förstår, tillade: far, att! jag ej var angelägen om det socknebudet. Derföre skickade jag kloekarn: att undersöka förhållandet.!-Det-befanns idå-att de sarme satarneendast så rikligen njutit af:den hederliga konjaksankareny; som haft: dens artigheten; att Ayta till dem, att de domnat af och lågo der rullkomligt sanslösa. Förstås, att dexefter vederbörlig tid: -vaknadeutan: att, hafva-sett mer af ihimlen än -dessolar och: månarj som spriten lät! gnistra. för.deras: ögon. sNär hände det der; far? frågade jag. Jag vill minnas.; gvarade han; att det var i början af Juliv... Så-eget! t nkte jag för mig sjelf. Det var just vid sammastid-sommin egen Majken lyckliggjorde tulljakten med sitt morgonbesök. Ack; du: vänaste-och-herrligaste.af alla mör i norden, du troriväl aldrig din Gudmar om att småskrattas då han: snedskrifver det här? Mens-hvar var, jag nuividare? Joy det var: det. jag ville: säga: dig, att, min ogen! friska sinnesstämningsträcker.sig också till. jaktkarlarne.;Det är så trefligt,. då nöjet är gemensamt. (Forts..följer.)