allt detta framstod med en sådan klarhet, en sådan fasa, att han gret öfver sig sjelf. Om önskningar tjenat till något, skulle han hafva velat gifva Gud vet huru mycket för att hafva tillbaka några timmar af sin lefnad. Men oåterkalleligt flydda voro -dessa timmar, och aldrig, aldrig mera skulle de komma tillbaka ... Ve, ve öfver detta aldris, som ingenting kan förändra! ... Nya timmar hade sjunkit ned till de andr innan Holt åter reste sig. En slö stiltje håde nu bredt sitt tunga dok öfver de förut arbetande sinnena. Denna stiltje var dock liksom ett farväl till det förflutna, detta förflutha, hvars blad väl haftatt visa många oädla och djerfva beräkningar, än lyckade, än felslagna, men ingen samvetssak eller en sådan sak, der både den inre och yttre lagen kunde uppstå som hans fiender. fj Det var som om han genomlefvat tio år. : Gjordt som gjordt ... En dumhet var det, men intet vittne kan någonsin komma fram för att påminna mig om denna vederstyggliga natts händelser, som jag nu begrafver i min själs nedersta djup. Ban steg upp; han rörde sig, han sträckte ut armarne, liksom de varit domnade af köle. Hu, här är också kallt inne — jag skall elda och tända på med det här satans brefvet. Han verkställde sitt uppsåt, och inom några minuter var det farliga papperet förvandladt till aska. Derefter inlåste han i lönrummen af sin chiffonier de röfvade sakerna. Guldetkunde utvexlas vid första resa till Göteborg — ringen kunde hvila tills vidare. Kakelugnsbrasan började nu flamma upp med sitt sken öfver rummet. Sedan ban satt sig framför densamma, började han känna en viss frihet, och-snart gingo hans tankar öfver 9