Brefvets utanskrift lydde; Till den eller. :de menniskovänner, som funnit den-skatt jag anförtror åt hafvet. Mekäniskt förde han handen till ljuset: Det torde vara så godt att bränna det här oläst! Men straxt derpå: sjönk handen ned, och begäret att -genomtränga slöjan af denna hemlighet -kom -honom att. bryta förseglingen. Är jag ej rätta mannen? mumlade han hånande. Och :så vek han upp bladet och lä. sina ögon stirra på följande rader, skrifna med osäker och brådskande stil: ;Hvem chelst ni är, som läser detta, så emottag en djupt förtviflad mans -innerliga tacksamhet — ty innan detta-bref-kunnat öppnas, har föremålet för detsamma genom er försorg kommit i säkerhet -på land. I går klockan 3 på morgonen afled min unga hustru efter några dagars häftig sjukdom; och i den vådliga belägenhet, hvari mitt förande fartyg under stark tjocka nu befinner sig, måste jag icke allenast uppoffra min smärta, utan äfven utan ringaste dröjsmål skilja mig från de jordiska qvarlefvorna af min maka, ty med vanlig vidskepelse mumlar min uttröttade besättning ätt kompassen visar miste, emedan lik finnes ombord, och att detta är orsaken, om vi gå till undergång. Mina förordningar äro följande: Den dyrbara juvelsring, som hon bär på ena fingret, må ingen röra: den är en helig relik, och min vilja är att den, liksom vigselringen, följer henne till sitt sista rum. Guldet, som lådan innehåller (150 dukater), skall gälda först och främst bergarelönen i rikligt mått och dernäst begråfningskostnaderna sämt ett för allo orubbadt grafställe. Öfversköttet användes till en enkel minnesvård af granit med följande inskrift: :