Och allt emellanåt dånade vinden derute, kastande mot rutorna det under natten tillkomna regnet. ; En gång, då jag Var pojke och min mor lärde mig de böner hon sjelf lärt, skälle jag väl då ha trott... Gud fördömme mig, blir jag icke nu sentimental! Bort med allt, som icke är sundt förnuft... Jag har: ofta stridt och segrat i hvarjehanda. Nåväl, jag segrade icke nu, och det var derföre att det ej behöfÄe8...nng Lådan — det är tid att se hur mycket den innehåller. Han gick häftigt fram till chiffoniern, satte skyndsamt nyckeln i klaffen och återvände med sin. nyförvärfvade egedom till bordet, drog ljusen närmare och betraktade först med giriga blickar juvelringen — en verklig dyrbarhet. Under denna sysselsättning klarnade hans blick och: jemnades -hans panna. Han fick mod att öppna lådan. : Men hvadan kom det sig att hörseln röjde mera känslighet än blicken? Vid första dukaten, som klang mot bordskifvan, spratt han åter till, blef likblek och tistade sig omkring åt dörrar och fönster, Denva rörelse varade likväl icke länge. Han grep sig åter an och kom snart så långt i säkerhet, att han kunde räkna. dukaterna, som han plockade upp ur -lådan. Men hvad var det nu som uppehöll honom och kom honom att med förvildade blickar stirra ned i det öppna förvaringsrummet? Hvad var det han upptog och höll mot ljuset? Ett bref! ; Vid detta sällsamma fynd tycktes hans förskräckelse. antaga en annan. art. Hvad ville detta bref förklara? Skulle det komma fram såsom ett röjande vittne till hans dåd? ———