Aftonbladet – 15 januari 1859, sida 2

Joy: du, jag. tar fram min hushållsbok och sätter mig och summerar ; min skuld till boden. Nu är ju.månaden ;slut?, Nå, lilla kära Emilia,. det var då en riktigt behaglig öfverraskning att du. på allvar vill göra det der sjelfi.. Ser du nu att man kan finna ämnen i annat än sina känslor stt tala om, och de förlora: visst icke på att få hyila i sina bonj Det är mycket som jag finner; mig ha haft orätt uti, men. så: är, jag, också nu i ensmera tryggad ställning än då, !och jag! känner mig så kraftfull, att jag saart kunde träda i sjelfva Majkens fotspår., Åh nej, den genren är, icke dini.; i vHuru: så? Tycker du bättre om attjag blir lik Thorborg.— men det finner jag bestämdt svårare. För min del anser jag.att tre söta, älskvärda bqvinnor icke -behöfva låna något. af hvarandra. Ni äro strandens tre gracer, och enhvar har sin tillfäckliga egendomlighet. 3 Meniser du; Åke jag tänker ofta: för mig sjelf att. du finner dem i många fall .framom mig. När du så trör, Emilia lilla, så föresätt dig att bevisa mig det du i många fall står före dem ... Men öfver hufvud bör du tro mig att vi menniskor görå bäst.i att lemna. alla jemförelser åsido — ofta väcka de ond blod och bevisa: sällan :någonting. : Ja, men kunna de icke också vara nyttiga? Nej, ty då Gud fördelade gåfvorna, gaf han oss dem af olika slag. Hvarföre då lägga den ena menniskan till mehn att den ej kan vara detsamma och på samma sätt som en annan... Men resten af bevisningen får du en annan gång, ty här kommer gudskelof fisken, supen och smörgåsen, och vill du ha-bevisningen derjemte, så ha vi den här; Vore det