Aftonbladet – 15 januari 1859, sida 2

Emilia rodnade s m en ros... Det. var så ljuft och sällt att finna Åke så... sådan som han pw ofta: var. Nå, blir du nu inne: det öfriga af aftonen så att vi få läsa lite efter maten? Nej; tyvärr, icke i qväll.: Rörelsen går så friskt, att gossarnaz under dagen icke hinna mer än föra in 1 kladden. Hvad vill det säga — kan det, hindrå oss från att höra hur:det går med :den arma Rebecka och Ivanhoe? ; Jojo men; du skall tro att det är godt sammanhang med den saken. Nå, Iåt höral En kladd; kära barn, är en liten bok, i hvilken allt, söm för dagen säljes, uppteck: tas; men på aftonen, då det blifvit lugnt i bodeti; måste kladdens innehåll. införas en större bok, och detta åter måste öfverses af. ett mera öfvadt öga än bodbetjenternas. Denna befattning tillhör eljest Holt, meni hans frånvaro blir det jag som tillser att allt går så som det skall gå.n Men du har ju sjelf så många böcker på kontoret! Naturligtvis har jag der kassaboken;: hufvudboken och alla öfriga papper, som ha sammanhang med de affärer vi ingå. Och således ingen läsning i afton 2 Icke för mig. Men sedan viintagit vår lilla aftonmåltid — du har väl den färska torsken ... : Det förstås, med pepparrot och potatis., Sköat... Nå, sedan vi ätit och jag gått tillbaka till bodkammarn, så kryper du uppi sängkammarsoffan, läser ensam och berättar för mig i morgon afton hvad som passerat. Ack ja, det går visst:an; men som jag icke i det fallet får det fulla nöje, som jag påräknat, så vet du hvad jag i stället gör? Nejy hvad gör du?x