Aftonbladet – 15 januari 1859, sida 2

Ah fy, att du kan komma fram med något sådant! ; å Nå, kära frun, det vore väl inte så för faseligt heller — detär skänd sak: att kapellpredikanten aldrig lemnar någon gäst i ro utan att han sett ett godt stycke ner i glaset; och om inte den engla-mamsell Thorborg höll så fint igen, tror jag att påstorn riktigt drack sig sjelf under bordet med både Klockarn och trollet och gumsen på köpet. Tagut faten., yttrade, Emilia med, hela: sin husmoderliga värdighet, och. laga att gossarha få in sin mät varm 1 bodkammarnb När bordet var afdukadt — det: var ett så refligt bord, stående i midten af salen:— tog Emilia fram sin hushållsbok--och satte. sig i: ordning för sitt arbete.::Hon hade sällan håg att lemna salen om aftnarne förrän Åke återvände från dagens göromål. .-Menchuru hon nu :skulle arbeta, så hann summeringen; icke längre än till hälften af första sidan: så Mycket tänkte hon på att Holt, unga karlen, skulle våga komma hem iett dylikt tillstånd... Tänk om Åke sjelf någon gång — åh nej, det behöfde hon icke frukta. tak Nå, hur gick det med räkningarna, lilla lu?, frågade mannen, då han halfannan timma senare inkom och fann sin unga hustra nsomnad öfver sin första hushållsbok. O, så tokigt! ropade. Emilia, i det hon skrattande gnuggade sömnen ur ögonen... Men säg, var det sant att Holt var druckon? Drucken — ja, vid Gud, är icke det möjs igt! Jag tänkte icke derpå; då jag var uppe; nen när allt kommer omkring, torde det vara ätta förklaringen på hans slöhet, Jag fick cke klokt svar på något. j.uHvilken uselhet utbrast Emilia med afky. (Forts. följer.)