Aftonbladet – 15 januari 1859, sida 1

ROMAN AF EMILIE CARLEN. Andra boken. Håfvets och menniskohjertats hemligheter. 14 KAPITLET, Den 1 Okiober. De sydvestliga stormarne hade ännu icke låtit sin domsbasun i dess djupaste kraftdåna öfver land och sjö; men de seglare, som voro i farvattnet, fasade för att blifva väderdrifna inom det fraktahsvärda skärbandet och sålunda kastade i-sjelfva famnen på de kokande bränningar, som derinom fräste liksom i en ofantlig gryta. Emellertid: hade under fiera. dagar en pinande blåst låtit köra sig, medan himlen var öfverdragen med-en tjock grå firgton, hvilken äfven spred sigöfver strandm och: alla dess föremål. Sjöfåglarnes oroliga vingslag och klägande skri Var det enda som då-och då afbröt den eljest djupa tystnaden. Det var den 1 Oktober, omkring klockan 8 på aftonen, under ett då och då frambry-tande månsken, som en af den unga firmans baolagsmin, herr Wilhelm Holt, återvände från en affärsresa uppåt ländsidan. , Hansdhade vid samtha tillfälle besökt sin företrädare på dennes nya-egendom, och för ett par timmar :sedan håde han i sällskap med Moss anländt till kapellbostället. Det hade först varit bestämdt att den senare skulle resa fram, till Svartskär, der han. följande dagen hade ett möte utlyst med öboerna.: Men kapellpredikanten, som denna afton var i ett särdeles sällskapligt lynne, uttryckte så envist gin önskan att få behålla sin gamle vän öfver natten, att Moss gifvit efter och lofvatstanna ) Se A, B. niis L—10,