Aftonbladet – 15 januari 1859, sida 1

qvar, en sak, hvilken så mycket hellre lät sig göra som Gudmar var frånvarande och ej omnämdes med minsta ord. Det hade ock varit ämnadt att Holt skulle ha tagit en af Moss hästar och ridit hem. Men det är fåfängt att fråga hvarföre menniskan ibland bestämmer sina handlingar i rak motsats till hvad det tycks att hon borde göra. Holt bestämde sig för att gå hem och följde nu den nedersta, den knappt banade strandstigen, djupt funderande på hvad slags intryck hans sena ankomst skulle göra på hans unga, alltid kyliga värdinna. Jag skulle uppoffra hvad som helst för att få se den spotska blicken sänka sig för min ... År jag då så obetydlig, är jag endast en droppei hafvet, som hvarken gör till eller ifrån? Jo, nog gör den till, när den önskas ifrån ... Men akta dig, akta dig, stolta själ! Jag vill nu icke annat än godt; men akta dig... Hvad vill jag härnäst? Dessa ord voro profetiska. —Om Holt icke gått i så djupa tankar, skulle han ha kunnat böra steg bakom sig. Det var Moss som — hastigt erinrande sig att han ännu hade några ord att säga sin gunstling — skyndade efter för att upphinna honom. Och då Folt icke hörde dessa steg, som voro temligen tunga, var det mindre underligt att han ej heller hörde andra steg framföre sig, om hvilka vi dock tills vidare icke skola tala. Stigen krökte sig nwända ihtill hafsbrynet; och just som den unge: mdånnen under sina grubblerier uttalade de ofvannämde orden: Hvad vill jag härnäst? stötte han häftigt möt något stort föremål, söm gaf efter för påtryckningen, der detsamma, troligen uppkastadt af en starkare våg, låg tillbakahållet ett par större stenar. i ögonblicket försvunno de föregåendefunderingarne ur Holts hufvud, ett hufvud, som väl Jänade sig åt bjertats intressen, men son deremot aldrig skulle låta hjertat ställa sig emot de intressen, hvilka utgingo från detta sämma verksamma hufvud. Hvad är det här? Han lutade sig ned