Aftonbladet – 13 januari 1859, sida 2

sade sig intagen af henne än af Majken. Men i längden föredrager jag att han är intresserad af den kraftfulla mamsell Moss, ty med henne talar han affässpråk eller något ditåt, hvaremot han med Thorborg antog en belefvad mans fina ton; och sedan var det med en sådan aktning och grannlagenhet som han just icke visar hvem som helst, För min del kände jag mig äfven med henne temligen främmande. Intet sådant samtal kunde komma i gång som det brukas mellan unga fruntimmer. Om Majken var mig för manhaftig, så var mig Thorborg nästan för mycket helig. Hon talade om, såsom om en afgjord sak, huru vi — hon och jag — skulle färdas hit och dit, besöka den och den stugan och huru vi skulle styra för gubbar och gummor och enkor och barn, liksom köld och storm och rusk ej funnits till och som i öfrigt allt detta vore det nödvändigaste och mest glädjande för mig, de enda nöjen. jag kunde hoppas som belöning efter ett lif fullt af sträfvande. Jag måste dock tillstå att det icke låg nåsont.ng tungt och dystert i hennes framställning. Hon talade om dessa förströelser så ritt och gladt som jag och systrarne om vår nästa bal. Och tänk, mamma, Thorborg här udrig varit på någon bat och har icke nåsot begrepp om lyxen och behaget af en sålan tillställning! I alla fål bör mamma, som bäst känner vig, tro att jag nog ämnar blifva god mot le jattiga på stranden, 1 en haudelsbod har nav så mycket kaffe, socker, tobak och risgryn, tt man gerna kan dela med sig litet af hvarje. Kapellpredikanten — hur olycklig. början f vår bekantskap än var — roade mig mest ned alla sina historier. Det ligger något så ;odmodigt under hans råhet........e scen: Vänern ba (Forts följer.)