Aftonbladet – 13 januari 1859, sida 1

än aldrig får Majken till hustru, så skall det åtminstone icke vara mina egna läppar som afkunna domen. Gudmar gick skyndsamt in. . En qvart senare var gästen borta. Under hela qvällen talade sig sedan den hederlige kapellpredikanten hes för att förklara — hvad konung Salomo långt förut förklarat — att allt är förgängligt under solen ... ...utom pastorns onda sinne! muttrade Vivika, som varit inne med de tvättade glasen och nu slog dörren hårdt igen efter sig. Trollpacka, kom tillbaka! Hvar har du gjort af din broder gumsen — så när hade Jag glömt fråga efter den saken. ;Gumsen sofver de rättfärdigas sömn, och det vore önskligt om hvar och en finge sofva den sömnen — åtminstone kan det nu vara tid att försökat. Menniska — om du icke vore ett feminint kräk, och om du nånsin sjelf förstode hvad du skulle säga, så ...n Har pastorn skrifvit min orlofssedel? För nu flyttar jag partul . Den sista har legat färdig i fyra år — uff, sådant gement qvinfolk ... Är min ölost inburen än? Den står redan i pappas rum! förklarade Thorborg, som nu trädde emellan. Får jag hjelpa pappa på något sätt ?2 Nej nej, mitt barn! Trollet skall dra af stöflarna — hon har sitt goda lag med vissa saker... Följde du upp Gudmar?, Ja, pappa, och han bad mig ursäkta honom hos pappa att han reser så: tidigt att han ej hinner ta afsked.n sStackars gosse, stackars gosse — det var ett hårdt slag... God natt nu med :dig, LamINC eoeneree ere rer ite A ST TeR är Nr r Ass Kr RAR KN KRA TN ENE RENA N NR Kapellpredikanten gick in til sig för att afsluta ett: slags fredsfördrag med Trollet, ett fördrag, som varade åtminstone så länge som den kinkiga stöfvelafdragningep. Emellertid satt i höganloftsburen — ett rum enkelt ochtarfligt såsom-en nunnecell — Thorborg på en pall vid dörren och lyssnade till