Aftonbladet – 13 januari 1859, sida 1

ETT KÖPMANSHUS I SKÄRGÅRDEN?) ROMAN AP EMILIE OARLEN. Hvad i all verlden betyder det här? hviskade Gudmar och höll Thorborg tillbaka vid häcken. Jag tror minsann att far huggit in i historien om den gamle Bullar-oxen — då måste allt vara på god fot. Tyst, låt oss lyssna ... Riktigt: det är den ryktbare oxen, som hvarken far eller bullingarne nånsin glömmer.n . ,Det unårar jag alls icke på, menade Thorborg: pappa är en född bulling. och Bullarn har icke så godt om historiska minnen — också säger pappa, att om de än glömde alls ting, så glömde de aldrig oxen. Det göricke jag heller. Jag skulle I sömnen kunna berätta huru norrmännen under kriget gjorde en rutsch uppåt Bullarn för att proviantera och huru de då i brådskan, när de blefvo öfverrumplade, höggo sig ett stycke hvar ur den lefvande stackars oxen ... Ja ja, nu är pappa riktigt i taget ... och farbror Moss skrattar och menar att det icke är det första som norrmännen lagt sig till godo ifrån oss... Men Papa smackar på pipan: den är tom — vi kunna gå framp.. få Är ni der, barn! hördes käpellpredikan tens djupa röst. Vill hon stoppa min pipa, jungfru Liljedagg ... Välkommen hem, gosse — ännu lefva de gåmle gudar, och gratulerar till god fångst. Om än vår Herre icke i natt — såsom Mörkökarlarne, de vildfåglarna, säga — välsigpat land och strand, så har hån ändå välsignat tulljakten på morgonqvisten, Kör jag. t Detta vVågsamma skämt tycktes icke vara af lugnande beskaffenhet, ty Möss, söm redan blifvit gul 1 ansigtet, då Gnodmar helt ledigt, ) Se A. B. nis 1—8,