Jag är nöjd med den venstra sidan, bara pappa nu tar väl emot farbror... Se, han är snart vid grinden. Jag springer upp och lagar att toddyvattnet kommer på., Konjaken till höger i skåpet — glöm icke till höger — och de stor-rosiga glasen, och icke för lite socker.. hör du, liten, icke för lite socker! Han må se att ännu lefva de gamle gudar. Allt skall bli bra, pappa, allt det bästa vi förmå... Men ännu ett ord, pappa — Thorborg ilade tilbaka — pappa har så grufligt svårt för att lägga band på sig, men gör det nu för Gudmars och Majkens skull! Dessutom... Söta pappa, blif ej ond för det jag säger de här orden: pappa. vet ju att vi äro befallda att visa ödmjukhet., Flicka, flicka, akta dig nu! Jag säger ej gerna ett hårdt ord åt dig, men måtta skall det vara med allt. Med sockret och konjaken också, pappa? Din gås... med ödmjukheten, menar Jag. Leende flög Thorborg bort. Och nu: syntes innanför hag-grinden den store magnaten. Aha, hvad ser jag! utropade kapellpredikanten, i det han lemnade stolen och, glömmande smärtan i foten, helt kavat gick emot gästen. Då Mahomed icke kom till berget, så kommer berget till Mahomed. Men, lika godt, jag bjuder bror välkommen i min gamla boning och hoppas att inga husliga obehag vidare skola utöfva något inflytande på vär gamla vänskap. Supponerar det är klokhet i sista delen at brors tal — åtminstone instämmer jag i det; och jag försäkrar bror, att det riktigt varit tomt för mig under den tid vi stått på spänd fot.n ; Ursäkta, bror,, återtog kapellpredikanten,