Är son min hemma? Hvarföre kommer han ej hit i ögonblicket, den satans pojkeni Vänta, pappa! Jag satte honom i arrest på en stund bortunder Vildgåsklinten, ty jag fick sigte på ännu en annan, som straxt är här. Hvem då? Men vet du något annat: att gumsen slitit af sista tågstumpen och sprungit sin väg! Har Vivika, den trollpackan, gått bort och fagit sig tjenst på allvar, eftersom .hon icke hört att jag nu en hel timma skrikit mig hes? Blif nu lugn, käre, snälle pappa! Vivika hade gått uppåt mon för att plocka blåbär och kom just nu bem... Men är icke pappa nyfiken -på besöket?, Ra Strunt — det lär icke vara något vigtigt. Men sjung ut, jungfru Liljedagg! Farbrör Moss, pappal Kapellpredikanten rätade sig med häftighet och styrka. Mjuka tjenare — kommer ändtligen den gamla åsnan nu med öppna ögon, och inser han att son min nog kan duga, fastän han råkar till att vara ett strå hederligare än den förre jaktlöjtnanten, som man hade på sina fem fingrar bara man tog åt plånboken ? För guds skull; pappa, icke den tonen! Farbror Moss såg helt blid och god ut, och pappa skulle med sin häftighet skämma bort alltsammans ... Icke passar det sen pappa säsom prest att vara högfärdigI tillade hon smekande; och för att inverka ännu mer: lutade hon sitt täcka ljuslockiga hufvud intill faderns bröst och såg på honom med de vänliga och trofasta dufvoögonen, blå som den höga himlafärgen. Högfärdig, högfärdig — passar det lammet att ge herden lärdomar! Men i alla fall är jag icke högfärdig för egen räkning, utan för pojken. En son, begriper du, ligger till höger om bjertat.