tre kan jag inte få att betyda mer än tre, om jag räknade aldrig så mycke. Men jag skall inte glömma bort det, om klockarn vill vara så beskedlig och sjelf sägat.o Vid dylika inkast tog pastorn alltid sjelf tillbaka katekesen och behöllden tilldess gikten ånyo satte den i klockarens hand. Men denna profbit är tillräcklig att förtyd liga förhållandet mellan de båda kyrkans FÄLT srnen Fökrer enebränregsna tg NRA S SN vt ASS ENA Pons Med sina barn lefde kapellpredikanten i bästa förstånd. Gudmar var hans stolthet, Thorborg, älskande och mild, hans glädje; och han skulle ha älskat henne lika högt som sonen, ifall hon icke stundom besvärat honom i hans vanor. Med sista personen i huset, drängen undantagen, som bodde i en ensam stuga, lefde han i ständig fejd. Denna fejd fördes med med hans gamla trotjenarinna, den ganska ondsinta och befallande jungfru Vivika, hvilken under femton år sagt sig upp ur tjensten minst tio. gånder emellan hvarje flyttningstid, utan att dock någonsin flytta. Men utom denna husets personal, hvilken stod på mantalsförteckningen, fanns ock en annan, som ej fick komma dit, nemligen hästen: — som ett slags gäende fastighet — samt kon, grisarne och den ofvannämde gumsen, att icke förtiga ankorna och gässen, hvilka dagligen gingo till segels på lustturer längs utefter det stora diket i Thorborgs hage. i Och Thorborgs hage var minsann ingen obetydlighet, för att ligga vid denna strand, der hafsvinden ständigt blåste. Den unga flickan hade här visat hvad äfven en mild vilja, då den är fast, kan uträtta. . Ifrågavarande plats, hvilken fordom vart lika flack som hela omgifningen — ty en ödslig och lägsträckt strand gick emellan Svartskär och bostället — hade hon och Gud