Aftonbladet – 10 januari 1859, sida 2

och vårt tålamod. Jag känner mig nuistånd att möta pappa i hvilken sinnesstämning han helst önskar mig. Är ban stadd i-berserkargång, så skall jag vara ödmjuk som en botgörerska. Svär han på att jag kommer alt gå som jungfru intill min. död, hellre än att få min hjertans kär, å la bonne heure, så säger jag icke nej: vi hafva det-rättbra — små äfventyr och lite krångel äro en fin krydda på kärleken. . Skulle pappa slutligen taga på sig sin stora högtids-min och moralisera, då blir jag rörd, omfamnar honom, ber om förlåtelse för mitt fel och — felar på nytt, när det härnäst bär till ; ; Gud välsigne ditt modiga hjerta! Men blir du aldrig rädd? Nej, vet mamma, det är en känsla som jag ej är mycke bekant med ... Och låt nu mig göra ett par frågor i min tur! Har lotsfar från Ufklippan varit här, och pysslade mamma väl om honom? Han är min älsklipg; liksom jag är hans, och aldrig sågo skärgårdens bränningar säkrare styrman. Med hönom till dots skulle jag kunna fara Jugn gtnom sjölfva rännan mellan Pater-noster-skiren. : ARE ,Gubben är präktig, och jag har nogi ditt ställe sett honom till godo. Tack, tack för det! Sedan skulle jag vilj veta hvad som förefallit i buset. FHaricke ci af de tilltänkta kompanjonerna varit här? Jo, du, och han kommer nog tillbaka med pappa, som syns ha fattat ett särdeles behag för honomsn Åh, då vet jag allt hvad jag behöfver veta ... Och nu skall jag ej hindra mamma. Vi träffas, sedan jag sett öfver mina rum och pjort en sväng ner till mina blomsterrabatter. Det sista blir att tänka på stor -paryr för pappas emottagande TO.