Aftonbladet – 10 januari 1859, sida 2

utom-då-ban sjelf behöft det. Och tro mig, du min Majken, att i min ställning, har mitt sätt varit godt... Det -har icke härflutit at svaghet, utan af förnuft; och när jag funnit nödigt, har äfven jag haft ögonblick, som visat att du icke fått din kraftfulla natur af pappa ensam. sDet vet jag ganska väl, mamma... Men låt mig nu få fråga lite efter hvarjehanda. Du, min vän? Nej, först måste du allt vackert svara på mina frågor... Huru har du kommit att så oförmodadt fara hem, och huru kom du på tulljakten ? ; Jag kunde sammansätta en historia för mamma med så många sannolikheter som helst — sådana finnes alltid till hands för dern som söka — men jag föraktar onödiga undanflykter. Derföre är det, jag bar att säga. sagdt i få ord. Jag ville hem, emedan jag icke blott längtade efter mamma och det bär lilla boet, utån jag brann ock af längtan att få utbyta en förtrolig sund med min trolofvade — ty hans är jag, om jag också aldrig blefve hans hustru. Lätt nog träffade jag en båt härifrån trakten. Jag hade på förhand skrifvit till Gudmar. Jaktlöjtnanten är ju jemt på spår efter visitationer, och sålunda kom han äfven till skeppar Ragnars skuta. Det sista — att jag gått öfver till tulljakten — såg mamma sjeH. Det der var visst snart ber ttadt, mitt barn, och jag kan fatta-styrkan af de känslor, som styrde. dig — äfvensom att du med din karaktor utan fara kunde göra hvad som eljest visst icke var passande — men pappa bryr sig ej om att inse hvarken det ena eller det antra. : s Stor-sak ichvad -som kommer efter hufvudsaken, och der var att möte Gudmar, Denna sammanvaro har icke endast fröjdat våra bjertan, den har också styrkt vår kraft