Aftonbladet – 10 januari 1859, sida 1

ETT KÖPMANSHUS I SKÄRGÅRDEN) ROMAN EMILIE CARLEN. Nå, det der var goda nyheter. Vi få således snart flyttning. Och ehuru jag kommer att erfara en bitter saknad vid skilsmäs. san från kapellgården och allt hvad den för mitt bjerta innebär kärt och ljuft, äfvensom från dessa fattiga stränder och alla mina dyrbara klippor med lefvande och dödt, så har jag ändå en förhoppning att denna flyttning blir det bästa för oss två; Pappa skils så omärkligt från sina gamla inbitna vanor och följaktligen från de antipatier, som sammanhänga med dem. Dessutom ställer jag mig på resande fot, och jaktlöjtnanten, har göromål öfverallt. Men ett ord:: Kommer du till kapellgården i afton? Jag skulle: ock vilja dit: det är så längesedan jag fick skratta med farbror och gråta med Thörborg öfver alla de vådor och ondskefulla snaror, som fienden utlägger för unga jaktlöjtnanten. Ja, Gud hjelpe mig,, sade Gudmar:leende, om jag till hustru finge ett sådant litet älskligt pjåk som syster min! I går gret hon öfver far, som är så litet presterlig för att vara prest. I morgon blir det öfver mig och min olyckliga oförmåga att ej kunna se åt höger, då jag borde se åt venster, hvarigenom för mången stackare sorger kunde undvikas. Och om söndagen slutligen gråter hon öfver hela strandlagets, item Öarnes synd, flärd och benägenhet till. alla onda lustar. Ack, sade Majken, hon är ett-litet:helgon — under gamla tider hade hon blifvit ) Se A. B. n:is 1—5,