Aftonbladet – 10 januari 1859, sida 1

half fjerdingsvägs afstånd inåt fasta landet, der det första man då träftar är kapellgården, liggande på samma udde ). Under högsommaren är rörelsen, särdeles tidigare på morgonen, icke så liflig som-under de öfriga årstiderna. Också var det nu på en ovanligt lugn morgon som husets värdinna, fru Moss, i sin ensamhet beslutat att företaga någonting riktigt ovanligt. Hon hade nemligen för afsigt att under sin maus frånvaro göra ett morgonbesök i kapellgården och belsa på sin älskling, Kapellets helgon, den tänkande, ödmjuka och gullgoda Thorborg, pastor Guldbrandssons dotter och, såsom vi veta, jaktlöjtnantens syster. Denna handling, hur enkel den än kan synas, vittnade dock om ett verkligt hjeltemod hos fru Beate-Marie Moss. Ty alltsedan unga Guldbrandsson fick det afgjorda afslaget på sitt frieri, hade en stark spänning egt rum mellan de båda förut så förtroliga husen eller, rättare sagdt, emellan herr Moss och kaäpellpredikanten; och ehuru begge två kände en stark saknad, hade de dock icke råkäts på flere månader, Nu hade visserligen icke: Moss förbjudit sin hustru att besöka kapellgården, men -Hån skulle icke ha trott sina egnå ögon, om han fått. se sin kära, trogna korsdragerska.— ban älskade henne i alla fall på sit sätt — göra en så betydlig demonstration på egen hand. Sanningen att säga: det låg ej heller i fru Beate-Maries karakter att gå utom ordningen för den väg, som mannens vilja hade utstakat. Men undantagsvis kunde också hon ha en egen vilja, och när sådant var förhållandet, verkställde hon äfven hvad hon beslutat. Der stod hon nu. på förstugubron, en me) Qville härad eger icke något kapell, men vi ha lånat denna fläck för vårt.