Aftonbladet – 10 januari 1859, sida 1

språk, så ville han sätta mej i hufvudet att han kundessätta sig på att Ragnar från Nidön sänkt konjaken, och derföre tänkte han ... Jag vill sätta både Storke-Pelle och dig på landbacken och skaffa mig en besättning, som håller inne med gissningar ochtankar, tills man blir tillfrågad. Och härmed gick den unge förmannen häftigt upp för trappan. ; Kors i herrans namn, hvad kan löjtnanten ha fått i hufvudet nu på morgonstund? I dag tänkte jag vi riktigt skulle ha solskensväder! Jag tillärnade. mej. att så fint varskon, ifall han varit sint gör ny vistation. Det var väl någon fnurr . på kärlekstrån, kan jag tänka. Men gör kärleken folk så argsinta, så är det bäst jag håller mej till min fela i stället för till. något qvinfolkshjerta... Låt se nu hvad de lemnat? Den ena porterbuteljen är inte något att dela på: den kan jag så godt tömma med detsamma. Jag. vet inte om StorkePelle tycker något vidare om edamer-ost — hdöcket som helst, kan jag gerna taga mej ett gröpande på portern. Kafte och sådant slarf förstår , han. sej. då alls: inte. på — han har inte någon finhet i oppfostringen — derföre må jag i all rolighet dricka en kopp apart i förväg. . Det är. osäkert huru långt den glade håttepilten skulle ha framskridit i sina åsigter angående Starke-Pelles oförmåga att uppskatta frukostlemningarne, ifall han ej hastigt blifvit ryckt ur sina ideförbindelser af en sträf röst, som uppifrån ropade: Sven Dillbufvud, om du inte vill att jag skall värma opp ditt eget hufvud, så packa dej opp och förstör inte gudsgåfvorna ensam ! -Så.j talar! Det.skulle jag: visst våga mej till — men löjtnanten befalde mej att jag måtte städa väl bort allsammans här nere.