Aftonbladet – 8 januari 1859, sida 2

VER :elpenningar skola vid excellensen Dues atgäng rån embetet nedsättas till inalles 8000 speciedaler. em —L — Angående de förut omnämda skolträd sårdarne i Södermanland, meddelas från Ö. Ving! åker, att, vid senaste examen i skolan derstädes, til alla barnen, som i trädgårdsarbetet deltagit, premier ntdelats till olika belopp, från 10 till 100 ören åt hvarje barn, alltefter hvars och ens ådagalagda flit ochomsorg om sin trädgårdssäng, sina bäroch blomsterbuskar, sind fruktträdsplantor m. m. Medel till dess v Premier har anstalten sjelf lemnat, och oaktadt flerä Ogynsanima omständigheter har den lilla trädgården redan detta förstå år gifvit en afkästning af 24 rdr rmt. Då trädgårdens skötsel, med undantag af sjelfva anläggningsarbetet, som anstaltens stiftare välvilligt bekostat, samt -tillsyn en-och annan gång af trädgårdsmästaren:vid :Olaestorp, uteslutande besörjts: genom: barnen sjelfva, under skollärarens uppsigt på den ena äf deras dagliga lektimmaär; hafva inga afbränningar: förminskat det influtna, således helt och hållet såsom premier utdelade beloppet: (Wäkt.) — Af Svensk Författningssamling har i dag utkommit n:r 97, innehållande K. M:ts. kungörelse, angående tillägg och ändring i militie-boställsordningen -den 23 Januari 1836, — Hr B. Leja har, ehuru numera bosatt ! Paris, äfven i år likhet med föregående år låtit till ordföranden i Jakobs och Johannis församlings -ordningsnämd, hr protokollssekreteraren .C. Hallberg, öfverlemna 100 rdr rmt; hvilka enligt gifvarens önskan blifvit under förflutna helgdagar använda till utdelande af matpoletter åt: utom fattighuset boende fattige inom församlingen. nr GA — Vår gamla hederliga vän Posttidningen har i går afton med anledning af ett par uppsatser i Aftonbladet för sistlidne onsdag tagit på sig ett mentorsansigte och anslagit en fa-4. cerligt eller rättare moderligt förmanande ton; hvilka kläda henne rätt väl såsom Svenska pressens tvåhundrafemåriga åldtfru. Det vore utan all frukt att öppna en egentlig polemik mot den ganska aktningsvärda, beskedliggörande åsigt, som ligger till grund för denna och några andra dylika uppsatser i Posttidningen; alldenstund denna åsigt, ehuru förenad med en stilla och innerlig glädje öfver allt framåtskridande i frisinnad riktning, likväl fördömer såsom . obehörigt allt egentligt klander mot de maktbafvande (mot drätselkommissioner, municipala och underordnade myndigheter får gernas huru mycken skärpa som helst användas) och fordrar, att de liberala skulle tiga såsom snälla barn i fråga om tidens Politiska tecken, tiga, förbida och hoppas allt godt. Vi vilja endast i förbigående anmärka, att då Posttidningen klandrar, att vi i vår återblick på det förflutna året icke anfört de gläjande tecken till framåtskridande, som försports, eller närmare angifvit de företeelser; som skölat vara mindre hugneliga. men manat framåtskridandets vänner till förökad. verksamhet; så synes det oss något besynnerligt, att P. T. Värit så angelägen att komma till orda härom, att den icke kunnat afvakta fortsättningen af den itrågavarande artikeln, der vi vidrört en och annan af dessa företeelser, både de glädjande och de mindre hugneliga. Hvaruti det skolmästerliga i våra yttranden om den nya regimen kan ligga, är oss omöjligt att fatta och torde vara det för de flesta af dem, som icke äro genomträngda af -hofetikett eller fattas af en helig Trysning, så snart de makthafvande omnämnas, och af fasa, om det sker annorlunda än med underdånig salvelse. Vi förmoda, att P. T. måste anse hela den norska pressen af alla politiska färger ha betett sig högst inkonstitutionelt och skolmästerligt vid det klander och de anmärkningar, för hvilka de egna omständigheter, som föranledt och stå i sammanhang med statsrådet. Vogts afskedstagande, nyligen varit föremål. Posttidningen uppställer den satsen, att man, i stället för att klandra vissa utnämningar, bör se tiden an för att lägga märke till de utnämdes blifvande handlingar, efterforska till exempel om nya statsråd lägga hinder 1 vägen för reformerna, om de län, som fått nya höfdingar få skäl, att beklaga sig o. s. V. Dåtta låter visst säga sig, och Iåter till och med rätt bra, men att genom ett dylikt räsonnement vilja afskära all kritik öfver utnämningar till de vigtigaste statsembeten, är så mycket mera otillständigt, som man i afseende på sådana befattningar, som här äro i fråga, alltid borde kunna hänvisa till redan ådagalagdi. större skicklighet och redan inlägda stora meriter, och icke till de problematiska, som bero af framtiden och som man med god vilja och någon optimism alltid kan tänka sig skola i större eller mindre mått åvägabringas. Att i sådant fall tala om pligten att öfverlemna åt de klandrade personerna att med sitt samvete gå till rättä, det synes oss 1 sanning vara föga på sin plats. Det är med: alldeles sådana fraser som den absolätistiska maktens anhängare pläga uppträda mot pressens fria ranskningsrätt; det -var i den andan som redriksWalbelm IV år 1847 förklarade, att hans samvete skulle visa honom vägen och att han icke Ville hafva. något. papper emellan sig och sitt folk. Carl Johans hofhållning. Med anledning af hr B. v. S:s uppträdande i denna fråga för att vederlägga åtskilliga af gg TR RE ER gg a ARA