Aftonbladet – 7 januari 1859, sida 2

Se här min hand, herr Moss! Det är en oerfaren ung mans hand, men den skall vara trofast. Kom : dock alltid. ihåg mitt valspråk: Ingen regel utan undantag! 1 Supponerar: vi-bli. sams: utan det valspråket;.. Men-glänta nu på dörren: och bed fru Rasmusson å mina vägnar skicka oss: ett. par buteljer af briggen Ölgas madera -— ty så pass hår: jag alltid tillåtit mig älska ryssen att, sedän hans fartyg förlist på våra skär, jag hållit till godo med hans vin. Middagsbordet hos herr Åke Hjelm åtod dukadt; och den unga frun, i en; smakfull, men enkel töilett, lade sista handen. vid verket, då hennes man och de båda gästerna inträdde, — -. Se här, min vän, får du göra bekantskap med herr. Moss, hvars. firma nu öfvergått i nya händer... och här ser du min bolagsman; herr Wilhelm Holt. Vi längta alla. att få klinga med dig på affärens afslutande. Supponerar, började Moss under artiga bugningar, att det: icke iskall falla sig obehagligt för fru Hjelm att bli;fru i skärgården, då man kan bo på ett så pass väl ber bygdt ställe som Svartskär. . Men med ännu större säkerhet supponerar jag att vi få gratuleraoss till sällskapet. : Mi, dotter Majken skal. ofta. komma och -betyga sin vänskap. i! liksom-jag är säker att herrskapet alla vilja göra mitt ringa hus den äran. Under den tid -Moss,talade, kan detsägas att Emilia hvarken såg eller hörde med mera än knappt hälften af. sina sinnen. Hennes ögon; benhes instinkt blefvo fasttrolläde vid herr Holt, -som; å jsin sida. isett enda: gnistrande ögonkast uppfattat den: vackra qvinnan. Emilia kände, en hemlig, bäfvan, en namnlös motbjudande. känsla för: den unge man nen; och då han med otvungen dristighet ut