Aftonbladet – 7 januari 1859, sida 1

6 KAPITLET. , Bolaget bildas. I den: kammare, som af skärgårdsmagnaten köpmannen: Moss begagnades, då han gästade i sin mera: anspråkslöse, nu frånvarande vän kapten Rasmussons hus, egde följande scen rum. På hvar sin sida om det himmelsblå klaffbordet sutto våra tvenne resande herrar med piporna i munnen och ett krus porter framför sig, allt under det köpmannens vaksamma öga öfverfor vattenrymden och, så att säga, höll tummen på hvarje synlig segelklut, medan han emellanåt tittade kring stranden, der fisklägets små arftagare under munter sång gungade än på plankan öfver silltunnan och än på kölen af en uppoch nedvänd båt: Olle Dilt, OHe Dalt, Olle spekesill och salt! ljöd så att det hurrade i knutarne och gaf eko från klipporna. Så, herr Holt, hvad säger herrn om kompanjon? Satans grann karl attse på — reslig, brunhyad :öch med ett par svarta ögon, som se tvärt igenom folk. Supponerar ändå att de der ögonen lida af en viss närsynthet... Nå, han blir en sådan person, som kan representera i skärgården för både inländska och utändska kaptener och resande köpmän och skeppsredare. Slängd i alla språk, hemma i ill slags korrespondens — ståtlig bolagsman för en som väl förstår sköta den delen af affärerna, som ligger i sjelfva bodrörelsen. Ja, den rörelsen är jag van vid sedan jag var pojke. De senare åren har jag. rest för nandelshusoch emellanåt egnat tiden åt att atvidga mitt vetande i hvad en menniska benöfver för att icke synas alltför rå. Åh ja, lärdomen, om man har någon, kam rara bra, Supponerar dock att man kan hjelpa