Aftonbladet – 7 januari 1859, sida 1

att tvinga sin man till svar på dylika anklagelser? Man kan komma långt på det viset. Just nu vill jag komma långt — ja, så långt jag kan komma. Jag vet nog att jag står på en osäker planka... må det bära eller brista t Vänta lite ... Om plankan verkligen brister? Det är ju alltid bättre att tänka förut än efteråt. Tack för det du påminde mig härom! Det är så tungt att ångra något. Emilias röst fick här det ljufva tonfallet af en sakta klagan. All hennes häftighet lade sig såsom fängslade böljor vid stranden af en mild blomster-ö, : Har du ångrat något, stackars barn? Ja, Åke, Jag har ångrat en sak — jag skall alltid ångra den; och om jag kunde återköpå en: enda stund ... Akta dig nu åter! Det finnes förtroenden som i ett upprördt ögonblick nödvändigt vilja öfver läppaine. Man kan knappt återhålla dem; men en gång uttalade, kunna de icke återtagas. ; Dean unga qvinnan sänkte hufvudet utan att svara. o ; Dössutomp, återtog Åke, shvad behöfva vi byta andra förtroenden än dem som angå vår framtid? Huru föga kände vi hvarandra före vårt äktenskap! Baler, slädpartier, en och annan promenad och en och annan tete-å-tete vid pianot — hvad betyder allt det der på det hela taget! Icke jära mannen och hustrup känna hvarandra och uppskatta hvaranåras värde — hvilket efter min tanke är kärlekens och den högre lyckans första, om ej enda vilkor — förrän de genom dagliga rön fått pröfva och studera sina ömsesidiga karakterer och lynnen. Det flyktiga tycket — i hvilket blott sinnena ha del — kan ej vära värdigt att sätta vid sidan af den känsla, som,